Shit happens

Shit happens

bloggpropp

VardagPosted by Caroline Giertz Mon, May 23, 2016 20:31:51
Det finns så många bloggar och så många som tycker och säger saker så varför ska också jag göra det? Vad har jag att säga som är viktigt? Ibland kommer jag på nåt, men sen glömmer jag bort det innan det kommer på pränt. Därav stiltjen här.

Men idag tänkte jag på en sak som under mina snart 58 år bara blir svårare och svårare. Att vara en människa som gör rätt. Som gör bra saker.

Som exempel - du har en vän i nöd som du hjälper på olika sätt. Lånar ut pengar till exempel. Fixar bostad, jobb what ever. Men vännen verkar sätta det i system och relationen blir skevare och skevare. Allt skiter sig om och om igen. Hur länge ska det gå innan du säger stopp? Borde du inte ens ha gått in i det från början?

Hur gör du om det är en släkting? En nära familjemedlem? Ett vuxet barn? Ingen behöver känna sig utpekad, det här är bara resonerande.

Tänk alla de gånger man gjort något man varit tvärsäker på att det var bra, men det gick åt skogen, för fler än en själv. Så sket man i att göra något, en annan gång, och skämdes massor men så blev det bra i alla fall.

Hur ska man veta?

Jag önskar det fanns ett facit. Att det var som matematik, man hittade en metod och kunde räkna ut det och få svaret på en skala. 1-4 är bra. 5-7 är varken eller. 8-10 är dåligt. Du ställer en fråga och får ett svar. Om du gör så här blir det en femma. Punkt slut.

Jag trodde man skulle veta mer när man blev äldre. Sånt där var jag tvärsäker på när jag var ung. Såg en lösning på allt, agerade och var nöjd. Nu vet jag väldigt lite. Drar mig undan och blir tyst.

När jag ger till tiggare skäms jag, för att jag ju faktiskt betalar dem för att sitta där och få ont i knäna. När jag tänker att jag ska fråga om de vill komma hem till mig och typ städa eller nåt, för att tjäna pengar istället, vågar jag inte. När jag inte ger något skäms jag, för att där sitter dom och är hungriga medan jag har så mycket.

Om jag mår dåligt av att göra något egoistiskt och bra av att göra något för någon annan - är det egoistiskt att göra något för någon annan då?

Och varför är det så viktigt, så grundläggande viktigt att vilja göra bra saker? Vad spelar det för roll? Inte ens det förstår jag. Allt kommer försvinna och glömmas bort och bli till atomer ändå.

Såg att några hade kommenterat på förra inlägget, om Pierre och håret som lyfte sig. Inte heller där har jag nåt svar. Man kan se att hårets rörelse hänger ihop med mannens, så på något sätt är ju statisk elektricitet inblandad. Men är det hela förklaringen? Kan kanske en andenärvaro ta hjälp av den statiska elektriciteten? För det är ju enda gången en så stor lock rör sig så mycket? Han står ju bredvid henne nästan hela tiden och några hårstrån rör sig flera gånger. Men det där är ju nåt annat, när hela locken rör sig ... Jag såg det inte på plats, utan först när programmet sändes. Annars hade jag pratat med henne om det på återbesöket.



En sak jag i alla fall vet är att man inte borde gå in i helt fallfärdiga hus, med genomruttna golv bara för att man absolut vill se hur det ser ut inifrån. Men det gör jag ändå.



  • Comments(2)//caroline.giertz.com/#post492

dockor i dockan

VardagPosted by Caroline Giertz Wed, July 29, 2015 13:36:01
Det var dags att gå upp på varv igen. Och det får mig att gå upp i varv - 30 meter stål ska tvättas, slipas och målas. Kärleken lider av "avplanad lordus" och kvider av smärta, så när en vän till mig som är rörmokare ringde och sa att han hade tre vänner från Polen på besök, som var desperata efter att jobba, så sa jag att de kunde få hjälpa mig med skeppet. Jag frågade om de hade nån erfarenhet av sånt, måla och slipa, han sa nej, men att de var starka och pratade engelska och att det säkert skulle gå bra.

Så lägger vi oss i dockan, en klottersaneringsfirma kommer dit och tvättar skrovet och sen är det dags att hämta de tre polackerna vid grinden.

Ehhh - det står tre små flickor där. Var är grabbarna? Har de gått och kissat bakom knuten? Det tar en halv evighet innan jag fattar - flickorna är de tre polackerna. Hur i helvete ska jag fixa det här nu? Hinner jag tänka. De ser ut som små änglar. Men det är bara att hålla god min, släppa in dem och gå igenom vad som ska göras. Och så börjar vi slita, alla fyra. Och jädrar vad vi äger!

30 meter skrov hinner vi med, på timmen när, ( med lite hjälp av kärleken) och Transportstyrelsen kommer och godkänner det hela och vi kan docka ut.
Vi är sjukt stolta alla fyra.
Men jag har fortfarande inte fattat varför bilderna lägger sig på tvären och inte hinner jag trixa med det heller, för nu ska vi köra hem skeppet!

  • Comments(2)//caroline.giertz.com/#post486

trial and error

VardagPosted by Caroline Giertz Tue, March 03, 2015 17:42:21


Bilden är lika suddig som jag känner mig. Den funkar inte. Kod AE - vilket betyder att man ska dra ur sladden, stänga av vattnet och ringa servicetekniker. As if!

Vi ska klara det själva. Vi har plockat isär och rensat avloppet flera gånger. Filtret. Rengjort den där gråa gummiringen. Till slut demonterat och monterat hela jävla maskinen TRE gånger. Varje gång hittar vi ett nytt litet fel. Precis när vi var klara såg vi lappen - 10 års garanti. Maskinen är max tre år ... Nu är det bara att hålla tummarna. Jag har två skruvar över, men maskinen funkar som den ska. Än så länge - den har inte centrifugerat än. Om ni läser i tidningen att "Programledare död när tvättmaskin exploderade" så vet ni hur det gick till ...



  • Comments(7)//caroline.giertz.com/#post472

R.I.P råttan

VardagPosted by Caroline Giertz Wed, December 24, 2014 00:24:50
Den hade krupit in i min ihoprullade yogamatta. Bakom soffan. Och dött. Svansen och en baktass stack ut.

Den var väldigt stor, tung och likstel. Inga yttre skador. Men ändå - jag behöver en ny yogamatta. Om man säger så.

- Mamma - det där med att katter tar hem råttor och sånt som presenter. Tänk om det inte är så? Tänk om det är tvärtom? Ett hot? Som i Gudfadern, typ?

Tänk om ...



  • Comments(1)//caroline.giertz.com/#post463

var är råttan!?!?

VardagPosted by Caroline Giertz Mon, December 22, 2014 11:26:37
Musmördarkatten jobbar hårt för att få ihop årets julklappar. Och gömma dem. Man kan hitta de små presenterna bland skorna i hallen, nedanför soffan, i badrummet, eller som igår - rakt nedanför sängen - genom att den från San Fransisco nyss hemkomna dottern nyvaket trampar i den.


Jag vet inte om det är hjärnan eller lungorna eller vad som pressats ut, jag vet bara att det var väldigt väldigt motbjudande att ta hand om resterna medan dottern hulkar i ett hörn. Vi låter likadant när vi spyr, konstaterar vi.

Så i natt vaknar den andra dottern och jag av att det är ett himla liv i sovrummet. Musmördarkatten har steppat upp och firar midvinterbloten genom att erbjuda en fullt levande, enormt stor råtta. Denna råtta har ingen större lust att medverka i blotandet och kurar ilsket under klädskåpet. Jag gör ett nyvaket försök att ta bort katten och fånga råttan för att kunna släppa ut den. En uppgift som säkerligen inte är lätt ens för den mest vakna och snabba människa. Och alldeles omöjlig för en sömdrucken medelålders kvinna. Råttan förstår inte mina vänliga avsikter. Och katten har andra planer.
Så jag kryper upp i sängen igen och ger upp, och där stelnar vi, dottern och jag och ser hur råttstackarn klättrar upp och gömmer sig bland mina kläder som hänger på väggen. Minuterna går, allt är stilla, utom kattens svans. Så rör sig en ärm på favoritkoftan, katten stirrar avvaktande, väntande, dottern gråter stilla innan allt virvlar runt i ett anfall. Råttan skriker och flyr ut i vardagsrummet och jag stänger dörren och drar täcket över huvudet och dottern är förtvivlad. Då är klockan halv fyra på morgonen, och årets längsta natt gör skäl för namnet.
När jag äntligen vaknar ligger katten stillsamt i soffan och av råttan syns inte ett spår. Dottern har inte vaknat än och jag letar och letar och letar. Julefriden är långt borta när man kan bli biten i tårna eller trampa på ett råttlik när och var som helst ...


  • Comments(1)//caroline.giertz.com/#post461

"bota" problemet

VardagPosted by Caroline Giertz Tue, May 07, 2013 08:07:06
Tydligen är det ett problem. Det där med grått hår. Det är Svenska Dagbladet som tagit bladet ur munnen och informerat oss om det.

Och det enda elaka mail jag fått det här året håller med;

"snälla snälla du kan väl klippa av det där hemska håret du som är så fin i kläderna du har men sen denna gråa massa uppe på huvudet"

Men jag håller inte med för en enda sekund. Grått hår växer ur den mogna tankens skimmer, det närs av skymningens lugn i sinnet och den vemodiga vissheten om att livet är till låns. Grått hår har mycket vackert att säga. Jag är stolt, grå och gammal.


  • Comments(7)//caroline.giertz.com/#post378

eyes wide open

VardagPosted by Caroline Giertz Thu, April 25, 2013 20:37:36
Vissa människor sparar på det fina - medan andra klämmer i sig allt på en gång. Jag tillhör dem som sparar. Länge.

Jag har ett väldigt fint schampo. Tror jag fick det nån gång på förra tusentalet. Lavendel. Sånt använder man bara vid speciella tillfällen.

Nu var det dags - en riktig fintvätt. Så jag står där i duschen och sköljer ur det dyra löddret ur de trassliga hårmassorna och tittar på flaskan - och? Eh? Wtf?!?!

Uppmärksamma läsare minns kanske att jag opererade ögonen för ett år sen. Så nu ser jag ordentligt. Och vad ser jag?

Indulgent Bath Foam. Står det på flaskan. Det är inte ens schampo. Tur att jag inte använde allt på en gång, då ...

Bilden har inget alls med saken att göra, annat än att det är ett proffs som fixat mitt hår.

  • Comments(3)//caroline.giertz.com/#post377

paj på liv och död

VardagPosted by Caroline Giertz Wed, November 21, 2012 11:22:31
För att krydda vardagen lite brukar jag ge mig själv utmaningar. Igår var det;

Jag ska baka en pumpapaj så god att den skulle vinna en pajtävling i Texas, alla kategorier. Annars skulle de jag älskar dö.

Ja la ner hela min själ i den där pajen. Satsade allt. Helt säker på att utomjordingar skulle åka ljusår och stå i kö för att få smaka. Så god skulle den bli.

Jag misslyckades. Den skulle möjligtvis vunnit en lokal deltävling i en mellanstor skola. Och knappt det.

Mina älskade lever fortfarande, tack och lov. Håller tummarna för att de fortsätter göra det. Men kärleken har rakat av sig håret och säger att han känner sig pånyttfödd - undrar om det har något samband?

  • Comments(3)//caroline.giertz.com/#post368
Next »