Shit happens

Shit happens

ger och tar

VardagPosted by Caroline Giertz Fri, July 20, 2012 09:16:11
Skulle hämta kuvert och insåg att nyckeln till sekretären var försvunnen. Den brukar alltid sitta i locket, vem skulle ta den, liksom? Och sekretären var låst. Den brukar alltid vara olåst. Kul, mormors fina möbel är obrukbar. Och kuverten oåtkomliga.
Det blev till att ta cykeln och åka och köpa kuvert, då. Men den var blockerad av en påse kattsand. Avsändare okänd.
Jag vet inte vem som tagit nyckeln eller vem som gett mig kattsand - men om jag får välja byter jag gärna tillbaka ...


  • Comments(1)//caroline.giertz.com/#post360

fredagen den 13-de

VardagPosted by Caroline Giertz Fri, July 13, 2012 08:43:18
Fredagen den 13-de kan man fira genom att skriva ett blogginlägg man förmodligen kommer ångra. Så här kommer det.
Alltså - det där med att vara snäll - det är överskattat.
Jag lånar ut min bil lite nu och då. Han som lånar den får P-böter som han inte säger något om. När de trillar ner i brevlådan säger han; "Oj, jo jag parkerade där, men nån måste snott boten. Men jag betalar det, så klart. Får jag den."
När påminnelsen kommer; "Oj! Jag har ju betalat. Får jag den, jag kollar upp det och betalar bums om det inte var gjort. Oroa dig inte."
När inkasson kommer; "Men Gud vad skumt - det där är ju betalat för länge sen! Får jag den, så kollar jag upp det. Oroa dig inte."
Och ja gär så korkad att jag tror på det. Hela vägen till kronofogden ...

Och vad jag inte visste är att det räcker att nåt går till kronofogden för att man ska få en betalningsanmärkning. Som sitter kvar i tre år. Även om man betalar samma dag.

Jag har fått nog av att vara snäll.


  • Comments(3)//caroline.giertz.com/#post357

alltid läge för aftonklänning

VardagPosted by Caroline Giertz Tue, June 26, 2012 10:35:34
Vi hade det lite kärvt härom kvällen. Alla var aningen deppiga, av olika skäl. Då finns det bara en sak att göra. Klä upp sig. Rotsoppan blir godare då.

  • Comments(1)//caroline.giertz.com/#post353

ohh nooo!!!

VardagPosted by Caroline Giertz Sat, February 11, 2012 21:38:03
Jag har en vän som glider förbi i bloggen ibland, kallad Kajuhunken. Vi är så olika som två personer kan vara och kommer just därför väldigt bra överens.
Han blev tvungen att flytta, lite hastigt och olustigt i början av december, och behövde nånstans att sova över helgen. Eftersom min dotter flyttat hemifrån fanns en säng ledig, och hon sa att han fick låna den.

Det blev en lång helg, han är kvar här än, och vi är som ett gift gammalt par - inge sex men delar allt annat.
Tydligen mer än jag var beredd på.
För ett par minuter sen kom han ut med tandborsten i munnen. Med mina nya hökögon studerade jag det hela. Skaftet som stack ut såg obehagligt välbekant ut.
- Men vad gör du, använder du min tandborste?
- Nej, det är min egen.
- Få se - men va fan - det är ju min!!!
- Nej, jag hade med mig den och har haft den ända sen jag kom hit.
Och där stod vi, öga mot öga, han beväpnad med en tandborste, och insåg - vi har delat den i över två månader.
Det finns gränser, det finns gränser även för mig. Ikväll lägger jag mig oborstad.

  • Comments(3)//caroline.giertz.com/#post334

tinnitus

VardagPosted by Caroline Giertz Tue, November 08, 2011 19:55:22
I skallen är det aldrig tyst, förr var det tomgångsturbon som snurrade som om den fick betalt för det, full gas även om växeln var ur, men med hjälp av Ritalin (eller hög ålder och ren utmattning?) har det värsta lagt sig i den vägen. Emellanåt är det helt tomt i skallen. (Som ni kanske märkt på antalet blogginlägg senaste tiden.)

Och vad händer då? I denna tomhet? Jo, tinnitusen brer ut sig. Den ligger på mellan 51 och 54 decibel, det har jag på ett fullständigt ovetenskapligt sätt mätt upp med hjälp av telefonen (som har en decibelmätar-app).

Andra hör minsann röster, jag hör bara ett envist pipande. Och ett ännu envisare jamande, numera. För hushållet har utökats med en katt (förlåt Gnorf). Han är av rasen Bombay (med ett stänk av Burma). De ska inte jama så värstans mycket (men ingen har talat om det för honom). Han pratar oavbrutet. Och äter upp mina halsband. Han heter Roche (efter Roche-limit point, inte Roche - läkemedelsbolaget)
Och var kommer alla dessa parenteser ifrån? För övrigt? Gillar inte ens parenteser. (Det som inte förtjänar att stå utanför en sådan förtjänar inte att stå alls, typ.) Kan så vara att jag känner mig som i en parentes själv, kanske?

(Caroline)


  • Comments(3)//caroline.giertz.com/#post322

vaknat och vet var jag är

VardagPosted by Caroline Giertz Thu, October 06, 2011 09:37:00
Så har jag vaknat och orienterat mig i världen. Och vill genast tappa hjärnan. Eller vara något annat än människa.
I Expressen får jag veta att TV4 är anmälda för djurplågeri. Kampfiskar har fått simma i stora glas på ett bord. Oj - så hemskt! TV4 gör en pudel och inslaget tas bort från hemsidan. Verkligen fint att vi värnar om djuren på det här sättet. Ingen verkar dock reagera att andra fiskar skurits i bitar på samma bord. I det här fallet laxar. Hur dessa laxar haft det i sin eventuella laxodling, hur de tagits av daga och deras syn på saken förbigås med total tystnad.

Att det går åt 2.5 kilo vild fisk för varje kilo odlad lax och hur sjöbotten ser ut under en laxodling tigs det också om. Hur trålfisket bedrivs, att större delen av all vildfångad fisk dumpas och annat elände slipper vi också veta.
Men att några kampfiskar tilbringat en kväll i stora glas på ett bord - det är ju skandal. Alla vet väl att de ska bo i flaskor. Shame on us!


  • Comments(6)//caroline.giertz.com/#post320

vilse i pannkakan

VardagPosted by Caroline Giertz Thu, October 06, 2011 08:52:28
Ofta har dagen trängt in och lagt rabarber på tankarna innan jag vaknar. En radda måsten ligger som ett logisitskt pussel och det allra första jag gör är att försöka få till timmar och minuter så att de ska räcka till. När jag väl öppnar ögonen är jag redan trött.
Men ibland, väldigt sällan, är det annorlunda. Jag vaknar, utan att veta var jag är eller vem jag är. Knappt vad jag är. Jag vet bara att jag är levande och tar in omvärlden med neutral nyfikenhet.
Varmt - åhhh - ett täcke!
Mjukt - åhhh en kudde!
Titta, en hand, ett tak, ett andetag. Ett fönster, en fågel utanför.
Wow!!!
Sen brukar det ta slut, ahhhh - jag är Caroline och ligger på ett hotell i Tjotahejti och vad är klockan och oj, om en knapp timme ska jag vara duschad, packad, äten, sminkad och klädd och åka till Tjotahutu och träffa Terry och hjälpa gudvetvilka förvirrade själar, och jag måste ringa läkaren och betala räkningarna när vi sitter i bilen, och har Simone blivit frisk och har X slutat dricka och hur mår Y och vad ont det gör i skallen och ska jag köpa den där kjolen och hur varmt kommer det bli dag och vad ska jag säga i påan och vi har 38 mil att köra efteråt och kylskåpet är tomt, hur ska jag fixa middag till alla de mina och ojojoj.
Älskar de där sällsynta mornarna i total förvirring. Försöker dra ut på dem så många sekunder det går och bara njuta.



  • Comments(3)//caroline.giertz.com/#post319

det perfekta livet

VardagPosted by Caroline Giertz Tue, August 23, 2011 18:26:38

Kan man ha det bättre ... ?

  • Comments(1)//caroline.giertz.com/#post315
« PreviousNext »