Shit happens

Shit happens

väntanväntanväntan

CancerPosted by Caroline Giertz Tue, October 01, 2013 17:50:19
Igår var första dan som ljuset nådde in. Ni vet hur det är - när man är sjuk tror man aldrig man kommer bli frisk. Det går inte att komma ihåg hur det kändes. Den begränsade tillvaro man lever i blir allt. Duscha? Inte idag. I morgon. Kanske i morgon. Hundarna behöver kissa. Shit. De måste verkligen ut. Nu. Ingen annan är hemma. Upp, dra kappan över pyjamasen och barfota i skorna. De har femton meter på sig. Sen måste jag in igen, och lägga mig. Jag behöver kissa. Fan, vad jobbigt!!! Det är ju flera meter till toaletten ... Vill inte.
Typ.
Men igår lättade det. Plötsligt, bara så där. Det gick att andas, att stå rak, att gå utan att släpa sig fram. Jag gick flera hundra meter. Lagade mat. Tvättade håret. Såg en film, på bio! Och det är ett mirakel. Livet finns kvar. Träden andas, vinden, vattnet, alla människor. All kärlek.
Ett mirakel.
Bara dom där jäkla provsvaren kommer snart, så jag vet om jag är frisk eller inte ...

  • Comments(2)//caroline.giertz.com/#post408

bikarbonat makes babys ass

CancerPosted by Caroline Giertz Mon, September 23, 2013 23:25:05
Det blir ju att man surfar runt och letar alternativ. Så klart. Vem vill spruta kroppen full med gift, tappa håret och spy och må skit i månader? Om man kan bota olle i grind på annat sätt?
En av alla de alternativa behandlingsmetoderna man då stöter på är Dr T Simoncini och bikarbonat. Cancer är en svamp och ska behandlas därefter. Hävdar han. Givetvis har jag ingen kunskap om det, men bikarbonat inhandlades och ingår nu i den dagliga ritualen av alger, chaga och gurkmeja och blåbär gud vet allt. Förmodligen är devisen lite av varje värre än mycket av nåt, men nu är jag en gång en så person som vill prova allt hellre än hänge mig åt bara en sak.
Nåväl - nu till saken.

Bikarbonat.
Pan har tagit det till sitt hjärta. Allt ska nu behandlas med bikarbonat. Kläderna som kom ur tvättmaskinen luktade mögel. Tydligen kan det bli så efter några år. I med en burk bara. Och om jag ska tro honom (saknar ju luktsinne själv) så luktar tvätten nu helt rent. Bikaronat på tandborsten? Japp. Tänderna blir renare än efter en plågsam timme hos tandläkaren. Och nyss kom han ur duschen, helt len och lycklig. Hår, hud, allt hade skrubbats med bikarbonat. Du måste prova, lallade han, så envist att jag till sist gnuggade in ansiktet bara för att få tyst på honom.
Och? Alltså - det är helt obegripligt. Mina ålderstigna kinder är lena som en bebisrumpa. Om det hjälper mot cancer har jag ingen aning om. Men om jag dör kan jag i alla fall ha dom lenaste kinderna som någonsin legat i en kista.





  • Comments(7)//caroline.giertz.com/#post407

cancerfonden

CancerPosted by Caroline Giertz Fri, September 20, 2013 23:47:05
Det är ju givetvis en ren slump, att "min" kanal, Sjuan, ska ha en samla-in-pengar-till-cancerfonden-gala i oktober. Och vi som är programledare där skulle göra varsin liten snutt som förhoppningsvis renderar en eller annan 50-lapp till forskning. Jag kände mig manad att medverka. Är ett ämne som engagerar på ett personligt plan, så att säga.

Så idag har jag rest mig ur sängen och stapplat till taxin som körde mig till fyran och sagt ungefär 9 meningar om saken. Sittandes på en pall.

Det gjorde mig så utmattad att jag legat ner sen dess. Känns som några dagar till, innan jag klarar av nåt över huvud taget ...



  • Comments(4)//caroline.giertz.com/#post406

utochin

CancerPosted by Caroline Giertz Mon, September 16, 2013 12:29:12
- Så - Caroline - hur känns det egentligen att ha blivit opererad av en robot i fem timmar?
- Ja, hur ska jag beskriva det? Det känns ungefär som om jag haft en massa robotarmar som rotat runt och knipsat bland mina organ i fem timmar, liksom.

Alltså - fy fan vad ont det gör. Och jag kan inte ta den morfin jag borde för då får jag migrän. Och varje gång jag spyr så gör det extremt ont. Det känns lite orättvist, faktiskt. Och när jag vaknat ur narkosen kom en läkare jag inte träffat förut, men som tydligen varit med vid operationen, och sa att jag skulle till radiumhemmet och påbörja cellgiftsbehandlingen om ett par veckor. Oavsett vad analyserna visar.
WTF!?!?!
För det är tydligen standard vid högriskcancer, som jag tydligen har.
Det gör väldigt ont när jag skrattar också. Men jag skrattar inte så mycket just nu. Alltid nät ...







  • Comments(13)//caroline.giertz.com/#post404

kvinnokliniken

CancerPosted by Caroline Giertz Wed, September 11, 2013 21:19:14
Så - äntligen är jag här. Caroline på Karolinska. Duschad och stucken och redo. So far so good. Rullas ner på operation 07.30.

Det känns overkligt. Undrar om man kan få ta med den hem, och begrava den?




  • Comments(9)//caroline.giertz.com/#post403

dags att läggas in

CancerPosted by Caroline Giertz Wed, September 11, 2013 15:31:55
Eftersom min världsbild skiljer sig lite från de flesta andras (jag arbetar ju med Det Okända i tron att det vi gör är på riktigt) så är jag inte särskilt rädd för att dö. Mest nyfiken, som det känns nu i alla fall. Och oj vad jag ska gunga lampor och annat framför kameran om jag kan, där från andra sidan. Då jädrar blir det program som lär sätta myror i skallen på folk.

Men jag är lite rädd för själva operationen. Det tar tre timmar. Jag kommer ha en robot i magen i TRE TIMMAR!!! Hur ska läkaren som sköter roboten ens kunna koncentrera sig så länge? Jag har problem att titta på en enda film utan att flacka med fokuset. Det här är som två filmer på rad. Tvivlar starkt på att mina inälvor och lymfkörtlar är lika spännande som en film ... Tänk om han är trött och råkar ha sönder nåt som gör att jag får gå med en påse på magen resten av livet? Sånt skrämmer mig.

Det finns annat som skrämmer mig också. Igår när jag skulle sova hade jag ont, jag riktigt kände hur den växte inuti, liksom tog sats och försökte sprida sitt gift medan chans fanns. Det känns som att vara gravid med en demon, men ren ondska, det känns jävligt jobbigt hela tiden. Särskilt om man har lite livlig fantasi, som jag har. Och igår natt kändes det osedvanligt jobbigt, jag svär, den växte för varje timme ...

Nåväl, när jag vaknade på morgonen var det som om vattnet gått, det var som om den verkligen hade gjort en ansats att yngla av sig, vuxit tills den sprack, vi ska inte gå in på detaljer, men jag slängde pyjamas och annat i tvätten, vill inte ens röra vid dem, fy fan vad obehagligt.

Så ska jag till jobbet och voica (har jobbat så mycket det går för att hinna klart så många program som möjligt innan operationen) och ni som följt bloggen ett tag vet ju att jag har en grej med bilnummer som innehåller 666. Gillar inte dem. Så - vad ser jag när jag parkerat min egen bil? Den här;

Wtf!?!? Jag är stark - men det är med tunga steg jag tar mig till Karolinska om ett par timmar. Känner mig oerhört maktlös just nu. May the force be with me ...

  • Comments(3)//caroline.giertz.com/#post400

semestertider och roboten

CancerPosted by Caroline Giertz Wed, August 28, 2013 08:40:21
Har gått till tre olika gynekologer sen i mars, som alla sagt att allt ser bra ut, jag har inget att oroa mig över. En av dem snittade dock bort en liten bit av mitt innersta (aj aj aj) och skickade på analys. Hon åkte dessvärre på 4 veckors semester typ samma dag som svaret kom. Så det blev liggande nästan en månad innan nån såg det. Cancer, men av låg malignitet och hög differentiering. Alltså några få ganska snälla cancerceller bland många friska.

I augusti kommer jag då äntligen till Karolinska, som vill göra nya analyser av samma prov och har en kö längre än den till Cafe Opera på 80-talet fast det står på deras hemsida att man ska få behandling inom en vecka från diagnosen. När jag är där för nya undersökningar nu i veckan frågar jag om den nya analysen är klar och läkaren kollar i datorn. "Ja, titta, den har kommit nu" säger hon glatt men leendet sloknar snabbt. Små delar av tumören är av serös art och allvarligare än första provet visade. Jag be henne skriva ut en kopia och när jag kommer hem ser jag att den analysen kom redan i juli! För nästan en hel månad sen. Som en del av den första analysen. Men ingen har sett den förrän jag frågade efter den Den har väl också fastnat på nåt semesterstängt skrivbord ...

Jag ringer min kontaktsköterksa och är rasande förtvivlad. Hur kan de ha missat den? "Den finns inte, det finns inget sånt i din akt, bara den analys som kom idag", hävdar hon envist. Jag ber henne skriva ut min journal. Jag ska fan stämma dom.

Snart ringer en ny läkare, "Vi har fått dina provsvar och det här är ju lite allvarligare än vad vi trodde, vi måste ta bort lymfkörtlar i bäckenet och längs kroppspulsådern också, det handlar om en tretimmars-operation nu, kan du komma in i morgon så ska jag förklara" säger han.

Så jag åker dit, (och hämtar en prydlig kopia på min journal där Doktor D skrivit att tumören var av serös art redan från dag 1, och jag är helt säker på att de lagt till det i efterhand för att inte råka illa ut), och så kommer överläkaren äntligen, Doktor F och är så där självsäkert kompetent som bara en överläkare kan vara.

I den nya, tredje, analyser står att "betydande del av tumören utgörs av ett seröst adenocacinom". Så samma prov att gått från att vara ganska få milda cancerceller bland många friska celler till många elaka bland få friska. Så vitt jag förstår. Samma prov. Tre resultat.

Nu känner jag att vi har en förtroendekris, den svenska sjukvården och jag. Jag har förmodligen lika stor chans att bli frisk om jag åker till Haiti, hittar en voodoo-mästare och hoppar runt i en cirkel med avhuggna kycklighuvuden runt halsen och bjällror på fötterna. Nu när min veterinär vägrar hjälpa mig. Jag vill slå nån. Så känns det.

Doktor F tar till orda. Om det spridit sig vill dom både stråla och cellgiftsbehandla efter operationen. Och man kan operera på två sätt, öppet och skära upp från bröstet till bäckenet och vara konvalescent i fem veckor. Eller med en robot, titthålsoperation, inga ärr och två veckors konvalescens. Som var sagt från början. Kön till roboten är dessvärre jättelång men - här kommer det fina - de har ett forskningsprojekt, där man lottas mellan de båda metoderna!!! Om jag är med i det får jag tid för operation redan om två veckor. Annars vet man inte riktigt när det blir.

Jag har många program kvar att spela in av Det Okända, om det blir öppen operation spricker både jag och hela inspelningsplanen ... Men jag pallar inte att vänta i en månad till, jag har ont, jag känner hur detta dödens frö växer i mig i vartenda andetag, jag håller på att gå sönder, jag bet loss tre(!) stora plomber i förrgår, i en och samma tugga, jag mår skit, lymfkörtlar, så jävla läskigt, så jag ser ingen annan råd än att säga ja. Jag känner mig utpressad. Jag går med i forskningsprojektet. Jag vill bli av med den till varje pris, så fort det går. På vilket sätt som helst.

En sköterska tar över, det skrivs kontrakt, de olika operationsmetoderna ligger i tejpade kuvert, nu blir det lotteri, jag får välja, vet att jag ska välja det tredje, så när hon delar dem i en solfjäder tvekar jag inte en sekund. Det visar sig vara fem kuvert, mittenkuvertet är det tredje, vilket håll man än räknar från. Det här kommer gå bra. Jag ger det tredje kuvertet till henne. Det här måste gå bra.

Hon darrar när hon öppnar det, hon vill lika gärna som jag att det ska vara rätt. Hon tittar först och vänder sen pappret mot mig. ROBOT DRÄNAGE står det. Så den 12-te ska det ske. Då äntligen blir jag av med döden som växer i mig. Nu gäller det bara att se till att han inte sprider sig tills dess. Och spela in så många program det bara hinns med. I eftermiddag ska jag till Dalarna. Jag är väldigt trött. May the force be with me ...





  • Comments(2)//caroline.giertz.com/#post397

jag är ett djur!!!

CancerPosted by Caroline Giertz Mon, August 26, 2013 19:13:12
Jag känner att nåt är fel. Vill ha ut den NU. Har så ont i ryggen att jag går som en gumma.

Plan A; Ringer min veterinär och ber henne ta bort livmodern. Med argumentet att jag faktiskt är ett djur. Det biter inte. Men när hon förstår att jag menar allvar blir hon väldigt ledsen ...

Plan B; Åka upp till Karolinska med en kniv uppstoppad inuti och sätta mig på en stol, så den skär sönder mig. Då tar de väl bort den direkt?

Plan C; Gömma Filippa Reinfeldt nånstans och ta fram henne först när de fixat mig.

Plan D; ??? Nån som har nåt förslag?

  • Comments(2)//caroline.giertz.com/#post396
« PreviousNext »