Shit happens

Shit happens

ljus och kärlek

JobbPosted by Caroline Giertz Wed, June 27, 2012 10:39:27
Vi var i Borås igår och spelade in "Det Okända". Det haglade, spöregnade och åskade. Både Malin (kvinnan i huset) och jag älskar åska, så vi njöt och log för varje smäll, samtidigt som jag intervjuade henne och hennes man. Vår fotograf Jörgen var mindre förtjust, men stod vid kameran och gjorde sitt jobb.

Och givetvis var det han som drabbades.

"Ja, om huset stått i hundra år så lär det nog stå ett tag till", sa jag.

KAAABABABAOOOMMM sa åskan, och en blixt slog ut från kameran och genom Jörgens arm och han studsade genom rummet och ramlade ihop i en hög på golvet. Det tog ett tag att hämta sig efter det. Och han hade gummistövlar på sig resten av synken.

Det sägs att man kan bli medial av en riktig jädra elstöt. Ska bli spännande att se ur hösten blir. Idag säger Jörgen; Jag har återhämtat mig, det var inte blixten som slog ner i mig utan jag som utstrålade ljus och kärlek på ett nytt sätt.

Heja Jörgen, du är en hjälte.

  • Comments(3)//caroline.giertz.com/#post354

bortgjord

JobbPosted by Caroline Giertz Sat, February 18, 2012 00:40:59
Jag har lite svårt för att åka kollektivt. Av flera skäl. Inget av dem biter på min avkomma. Mina döttrar brukar reta mig för det. Totalt utan empati.
Men idag föll det sig så att jag tog bussen. Kors i taket. Och detta måste genast rapporteras till Simone, som låg hemma svårt förkyld. Följande samtal utspelade sig;
- Heeej, gissa vad jag gör - åker buss!!!!
- Ja?
- Så nu kan du inte gnälla på mig längre.
- Eh.
- Sååå många gånger som du hånat mig för att jag alltid tar bilen - well, nu sitter jag på bussen. Bra va?
- Eh - ja. Och eh - vart ska du?
Hon lät väldigt hes ... Och lite förvirrad. Måste vara febern. Stackarn.
- Till Odenplan.
- Vad kul. Du, jag är i Köpenhamn och ska in på ett möte nu, så ...
- Köpenhamn? Eh. Vem pratar jag med?


Jag pratar inte med min dotter, jag pratar med min chef. Fråga mig inte hur det gick till. Men på en millisekund inser jag att min chef talar med en av sina programledare som stolt rapporterar att hon åker buss. Wow. Förtroendeingivande. Kompetent. Grattis Giertz. Jag måste verka efterbliven. Verka? Jag måste fan vara efterbliven, som ringer någon, vem som helst, för att berätta att jag åker buss.

Jag minns inte riktigt hur jag krånglade mig ur det samtalet, men så fort vi lagt på ringde jag Simone. Nu hade jag ju två saker att berätta. Jag är nog efterbliven, för vi skrattade hela vägen till Odenplan. Nu får jag bara hoppas att jag har jobbet kvar när chefen kommer hem från Köpenhamn ...

  • Comments(10)//caroline.giertz.com/#post336

storasyster ser ???

JobbPosted by Caroline Giertz Wed, February 01, 2012 00:57:46
I morgon är det dags. Ny lins i ögat. Hur fasiken ska de kunna göra det? Kommer kanske bli en riktig pirat, med lapp för ögat. Bara så ni vet.


Så vad ska bort från den här bilden? Glasögonen eller jag? ;)




  • Comments(3)//caroline.giertz.com/#post332

tvtorrents

JobbPosted by Caroline Giertz Fri, July 22, 2011 14:12:19
Min kompis Yesim länkade det här till mig häromdagen. Det känns lite stort faktiskt, att ligga på Tvtorrents.

Men med så här hängivna fotografer - klart det blir bra program ...

  • Comments(0)//caroline.giertz.com/#post310

östersund

JobbPosted by Caroline Giertz Tue, July 12, 2011 22:48:43
Ni vet vad jag tycker om Jämtland - jävla Jämtland är en bra sammanfattning efter lodjursjakten i vintras.
Nu är jag, trots detta, på besök i Östersund. Om jag hinner ska jag göra nån litet terrorattentat mellan spökjobben, för att visa mitt missnöje, eftersom min anmälan till EU hitintills varit resultatlös.
På ett väldigt modigt sätt talade jag till exempel om för ägarinnan till arctura vad jag tyckte, när hon serverade oss mat.

På ett väldigt artigt sätt tog hon avstånd från hemortens lodjurspolitik och hävdade att hon kom från Göteborg.

Jag vill inte påstå att Terry suckade över mitt missriktade engagemang för våra vilda katter. Vi kan konstatera att utsikten till vänster om honom är hisnande istället.

Utsikten från mitt rum på hotell Älgen är inte lika hisnande. Tror det kvalar in som den värsta utsikten ever under mina resor med "Det Okända". Och de är många.

  • Comments(4)//caroline.giertz.com/#post307

korp med gul näbb

JobbPosted by Caroline Giertz Mon, June 27, 2011 23:02:30
Dagens första skumma grej;
Vi körde ner till Växjö för att jobba, jag satt bak och såg en korp vid vägkanten. Älskar korpar, så jag tittade lite extra. Det var stor, blank och kraftig. Så vände den huvudet mot mig och visade en gulorange näbb!!! Ganska smal, lite som en stare.
Har googlat och insett att folk sett likadana fåglar lite varstans, men när de frågar om det på nätet säger förståsigpåare att det är förrymda beostarar eller liknande.
Det var ingen stare, det var en korp med gul näbb.
Nån som sett nåt liknande?

Dagens andra skumma grej;
Vi har jobbat klart och åker in till stan och ska äta. Parkerar på torget, går till en restaurang som heter PM & vänner, är väl borta nästan två timmar och går tillbaka till bussen.
Förardörren står öppen. Vidöppen.
Uppenbarligen har den gjort det hela tiden - men inget är stulet. Min airbook ligger i baksätet, tre resväskor likaså. Plus lite annat, som en GPS. Allt finns kvar.

Dagens tredje skumma grej;
Jag vågar fortfarande ha bara ben i sommarkjol ...


  • Comments(10)//caroline.giertz.com/#post303

hipp hipp hurra!!!!

JobbPosted by Caroline Giertz Thu, May 26, 2011 14:12:20
Tisdag;
Vaknade med migrän, spymigrän, fanfanfan, skulle ju skriva för kustskepparen ikväll!!!!!!! Spyr och fokuserar, spyr och fokuserar och kämpar mig dit och - skriver fast bokstäver och siffror böljar framför ögonen - och - alla rätt!!!!!!!!!!!! (Om vi bortser från ett litet slarvfel som inte räknades)

På bilden kan ni se sånt som jag kan nu, och jag får därmed köra mitt jättestora skepp och jag är så sjuuuuukt stolt, i ordets rätta bemärkelse. Så stolt att jag inte kan somna, det bara bubblar i kroppen.
Onsdag;
Skulle ner till Växjö med morgonflyget, gick upp halv fem, men askmolnet sa ifrån, så det blev till att vänta och vänta och vänta, sen åkte vi och sen landade vi och ojojoj, kastvindar, åska och aska, det var ingen lek.
Vacklar ut, skakig av sömnbrist, turbulens och dageneftermigrän. Vi ska till en gård utanför Växjö, Pierre är medium, han är så bra att jag gråter, och så spyr jag lite på deras toa, fast jag kommer ihåg att stänga av mikrofonen, och så får jag färska ägg och brunnen hästskit av familjen, perfekt till odlingarna jag har på däck och sen är det äntligen dags att åka hem.

Säcken med hästskit funkar fint som kudde, kommer hem halv tre på natten, får frukost på sängen vid åtta och "hurra hurra hurra" - jag är 53! Fast lite trött, då, men det kanske är helt naturligt vid min ålder?

  • Comments(4)//caroline.giertz.com/#post293

stopp och beklegg

JobbPosted by Caroline Giertz Sun, May 22, 2011 00:30:31
Nehe, jorden gick inte under när man behövde det som bäst. Skulle suttit fint vid tretiden. Vid fyratiden också. Vid femtiden med, faktiskt. För då låg jag med huvudet i avloppstanken. Gummihandskarna hade gått sönder, det gjorde de redan vid två. Håret var friserat av svart massa av obestämd art. Eller bestämd, fast det vill jag inte erkänna. Inte en chans att allt det där kommit från oss.

Pannrummet var också fullt av det. Det svämmade ur alla hål. Fast åt fel håll. Neråt svämmade det inte alls. Bara uppåt, om ens. Och nu vet jag vad som växer i avlopp. Vad som orsakar ett stopp som sitter i flera decimeter.
Fett.
Fettfettfett. Det har samma konstistens som blålera. Bitvis samma färg, bitvis vitt. Till slut var jag så förbannad att jag slevade upp det med bara händerna. Med betoning på bara. Utan handskar, alltså. I rent raseri, eller skitigt om vi ska vara bokstavstrogna, grävde jag bort det, fyllde två skurhinkar, innan vattnet kunde rinna igen.

Det var så äckligt att det blev komiskt. Alla andra familjemedlemmar flydde bostaden, lukten jagade ut dem, men jag har ju inget luktsinne, så jag stannade kvar och petade och grävde och grävde och petade. Fötterna blev svarta, händerna, armarna, näsan, håret och kläderna.

"Jag har aldrig träffat en kvinna som du, du kan ALLT," sa kärleken efteråt. Man kan det man måste, tänkte jag.

Avloppstanken om den såg ut innan vi skruvade upp de 58 muttrarna. Efter var det inte läge att fota ...

  • Comments(2)//caroline.giertz.com/#post292
« PreviousNext »