Shit happens

Shit happens

för mitt eget bästa

DrömmarPosted by Caroline Giertz Mon, April 13, 2015 10:50:24
Jag trodde jag sov på ett hotell, men det var ett sinnessjukhus. What ever, säng som säng, tänkte jag i drömmen.
Så hade jag tid med överläkaren. Hon konstaterade att jag var deprimerad, kanske rent av självmordsbenägen.
Och för att skydda mig, så jag inte skulle ta livet av mig, bestämde hon att jag måste avlivas.
Om en timme.
Jag försökte påpeka det ologiska i att jag måste dö för att inte eventuellt ta livet av mig, men hon sa bara att "reglerna är sådana, det är för att skydda dig".
Men en timme, kan vi inte säga en dag, eller en vecka?
Nope, en timme, det är lika bra att få det överstökat. Här har vi inga köer till behandlingen. Här tar vi hand om våra patienter. Sa hon och gick.
Och så var det med det.
Om en timme skulle jag avlivas.
Jag tog det ganska lugnt i drömmen, är inte rädd för att dö, men ändå. Det kändes väldigt fel, alltsammans. Och hur skulle jag använda min sista timme? Vad hinner man på en timme liksom? I drömmen bestämde jag mig för att jag måste A: ringa min familj och B: blogga om det, så att nån skulle kunna göra något så det inte hände igen.
Och sen vaknade jag.

  • Comments(14)//caroline.giertz.com/#post475

tjärnen

DrömmarPosted by Caroline Giertz Mon, December 22, 2014 21:35:35
Hittade en gammal bild, från en tjärn i Dalarna. Det känns så sorgligt att den lilla flickan tyckte hon var så ful att ingen nånsin skulle kunna älska henne. Jag var ju inte ett dugg ful ...


Hur som, jag älskade grodor och grodyngel på den tiden. Dom retades inte och brydde sig inte om hur man såg ut heller. Och det fanns fullt av dem i tjärnen. Jag tog hem yngel i en glasburk och släppte tillbaka dem nästa gång vi åkte dit, med farmor. Nästan alla brukade överleva.
Om råttan överlevt är fortfarande oklart. Jag stänger ett rum i taget och ställer in en tallrik med mat. Om maten är gnafflad på vet jag - råttan lever. Då ska jag försöka fånga den och släppa ut den. Eller tämja den kanske - har alltid gillat råttor. Bara dom inte väcker en mitt i natten och kämpar med katten i ens sovrum ...


  • Comments(1)//caroline.giertz.com/#post462

drömmar

DrömmarPosted by Caroline Giertz Mon, October 21, 2013 23:06:04
Fick en meteorit av Pan för nån dryg vecka sen, väldigt vacker, hade den i handen när jag skulle sova och fick för mig att jag skulle drömma nåt viktigt.¨

Drömde att jag var fången hos en elak vampyr, ganska snygg för all del. Han var vänlig nog mot mig men grym mot andra, särskilt sin stackars vettskrämda assistent.
"Om du kunde vara likadan mot andra som du är mot mig skulle ju allt vara bra", sa jag optimistiskt, eftersom jag alltid vill försöka förbättra allting. Ofta misslyckas jag. Så även denna gång.
Han stirrade på mig så vred att det svartnade, sen kissade han på mig! Länge. Och resten av drömmen gick jag runt i min långa, urinblöta kjol. Medan han fortsatte vara elak och sjöng "Dont they know it's the end of the world."

Det märkliga är att jag sedan dess haft den låten invävd i min sömn nästan varje natt. Den ligger som nån sorts bakgrundsmusik i och mellan drömmarna. Fast det är alltid en man som sjunger, inte Skeeter Davis, som ni hittar på länken ovanför.
På dagarna kan jag knappt komma på hur den går, jag kan inte minnas att jag hört den en endaste gång innan vampyren sjöng den, men på nätterna följer den mig som en skugga numera. Natt efter natt efter natt.
Tolka det den som kan ...








  • Comments(16)//caroline.giertz.com/#post415

All Star Festival

DrömmarPosted by Caroline Giertz Sat, August 27, 2011 21:41:10
Nån har en dröm om en festival, en annan om ett band, en tredje om att sälja Langos. Och vips har min parkeringsplats förvandlats till ett gungande hav.
Vet inte hur många tusen det är, men Timbaktu får dem alla att jubla. Han har ett band nördar bakom ryggen, rappar på skånska och det funkar. Sånt ger mig hopp om mänskligheten.
"Det ordnar sig ..."

  • Comments(4)//caroline.giertz.com/#post316

nätter på saturnus

DrömmarPosted by Caroline Giertz Sat, February 19, 2011 22:22:42
Har ju en pojkvän som drömmer att vi är rävänglar varenda natt och de senaste veckorna har vi (och skruvormarna) jobbat med vår kylskåpsodling på Saturnus. Den intergalaktiska exporten går lysande, visserligen lyckades han få vartenda kylskåp att explodera genom att stoppa i felblandad rakettårta i dem för ett tag sen, men det lagade jag raskt med min magiska kraft.
Det är ljuvliga nätter, men dessvärre har han en säng så mjuk att ryggproblemen förmörkar dagarna och vi har länge talat om att skaffa en ny. Ekonomin ligger på Blocketnivå men äntligen hittade han en som verkar passa. Vi ska hämta den i morgon och ringde nyss för att få adressen.
Gissa var den finns?

På en gata som heter Saturnusringen ...


Obs - kylskåpet på bilden har inget med saken att göra alls, det är bara snyggt.


  • Comments(3)//caroline.giertz.com/#post251

den galaktiska terroristen

DrömmarPosted by Caroline Giertz Wed, February 02, 2011 10:24:54
Som jag har skrivit förut drömmer pojkvännen om rävänglar i princip varenda natt, senast planterade vi kylskåp på Saturnus eftersom jordmånen där tydligen är optimal för den typen av växtlighet. Skruvormarna drar sladdar och kylskåpen växer så det knakar. Lysande affärsidé.
Själv har jag betydligt jobbigare drömmar. I natt kämpade jag mig genom nån form av underjordisk forskningscentral, jagad av vakter och soldater, men lyckas komma fram till schaktet som leder till själva centrum. Där väntar den sista vakten, han lägger fingret på min panna och allt öppnas i lika delar smärta och ljuvlighet tills jag börjar gå sönder, då tar han bort det och låter mig åla in i schaktet och jag förstår att det är så jag måste göra för att få planeten att explodera. Sätta fingret på kärnpunkten.
Men hallå? Planeten har liv och konstskatter och ädelstenar och öknar och träd, varför ska den explodera? Ingen aning, men det måste den, så jag ålar vidare och svävar samtidigt ute i rymden och tittar på och tänker - det där klarar jag aldrig. Hitta kärnpunkten, visst, men spränga en hel planet, jag som inte ens kan trampa på en myra?
Knappast.
Jo, jag klarar det, för inom ett ögonblick exploderar den.
Va!?!?!?!
Det finns inte ord som beskriver alla känslor som väller fram när jag ser detta, svävande en liten bit bort.
Sprickor sicksackas upp, lavaliknande substans pressas ut och hela den enorma planeten mullrar ljudlöst sönder, slungar sig själv i bitar, omöjligt långsamt exploderar den och det går inte att förstå. Det fanns liv där.
Jag har gjort detta. Det måste varit nödvändigt. Varför?
En lite mindre, ny planet bildas av spillrorna och den blir hängande i nån sorts förvirring och jag vet att den har två val. Stanna kvar och leva som död eller ge sig av och leta upp en ny stjärna och börja om. Den ger sig av, svisch så är den borta och jag vaknar.
Tung i huvud och hjärta. Varför? Kommer grubbla på det hela dan. Varför?

  • Comments(1)//caroline.giertz.com/#post233

rävängel

DrömmarPosted by Caroline Giertz Wed, January 05, 2011 20:12:54
Jag har en pojkvän som är 1.96 och har en massa muskler och ärr överallt efter år som slagskämpe. Han är skitsnygg och rakad och jättesnäll och lagar frukost på sängen nästan varje dag. Han är kock på en Guide Michelin krog, går ut med mina hundar och drar sig inte för att ta hand om min tvätt eller kattlåda. Men det är inte därför jag älskar honom.
Det är för att han pratar i sömnen. Det är i sanning ett avslöjande fönster rakt in i det undermedvetna. Och så gott som varje natt sen den 31 maj drömmer han om samma sak.
Mig. Typ. Mitt ansikte med en vit rävkropp som oftast går på två ben och har jättelång stilig svans. Jag har två par vingar, stora för långflygningar och små för mindre utflykter.
Jag är alltså en vit rävängel.
Natt efter natt efter natt. Och inte bara det, jag är också chef för tusentals andra rävänglar. Vi har mycket att göra.

I natt fick jag höra att det tog två exakt två minuter för oss att flyga från Stockholm till Zurich, och där hjälpa honom hitta hans försvunna bagage.
Förra veckan flög jag över månen och ut i universum för att hitta klumptalet, det var väldigt viktigt.
Innan dess räddade jag honom när rävormarna anföll, genom att skära av deras bungyjumputrustning. Eller när hans egna vingar gick sönder, mitt över Atlanten när vi skulle till New York, då bar jag honom hela vägen fram. Vi flyger ofta till Paris och Hawaii och Söderköping också.
Älgarna har inga vingar, hundarna kan få låna och jag lär korpar flyga på änglars vis.

Han kan bli väldigt arg i sömnen, på den som planterar kylskåp i skogen utan att vattna dem, eller den som inte fattar att jag bara äter rabarberkorv, eller på ugglorna om de vägrar raka sig till banketten eller på trasänglarna när de har konsert. Eller på soldaterna som försöker skjuta mig när jag är ute och demonstrerar med min organisation RÄFF, Räv Änglarnas Feministiska Front. Då böjer han deras gevär i hundratal så vi får demonstrera i fred.
Han är inte ens feminist på dagarna.
Men allt detta drömmer han, samtidigt som han lagar luftpaj, fissoppa eller pytt i panna till älgarna. Fissoppa? Japp. Klumptalet? Japp. RÄFF? Japp. Det är sånt jag får höra på nätterna.
Kan man annat än älska honom? Och hur är det möjligt att en människa kliver in i samma drömvärld nästan varje natt? Månad efter månad? Är det någon som har hört talas om något liknande? Jag har det då inte ...

  • Comments(1)//caroline.giertz.com/#post209

smeknamn

DrömmarPosted by Caroline Giertz Wed, June 16, 2010 17:47:06

Jag har kallats prinsessa sen jag var liten. Nu också. Men nu får jag nya smeknamn av oanad sort. I nattens skörd av drömprat är jag både kärleksgrotta och rävängel. En vit rävängel med lång svans och flygvingar.
Vad kan jag säga?
Klart jag är.
Ska bara samla ihop svansen, sen ska jag iväg och träffa hans mamma ... Och syster. Och hennes man. Och dotter. Och hennes pojkvän.


  • Comments(1)//caroline.giertz.com/#post141
Next »