Shit happens

Shit happens

alkofoben

SpråkpolisPosted by Caroline Giertz Thu, June 04, 2015 18:57:47
Jag avskyr fulla personer. Flyktmekanismen sliter och drar när promillehalten ökar i sällskapet. Att stanna blir att kämpa mot förakt, rädsla, ilska och äckel. Och ett litet mått av avund. Tänk att bara skamlöst kunna släppa kontrollen - låta egot bre ut sig och följa varje impuls. Gråtmild, lysten, aggressiv eller bara dum i huvudet. What ever.

Jag förstår inte hur folk gör, hur de törs, att de inte skäms. Och jag orkar inte med dem, ältandet, klibbigheten, det självupptagna, så jag går hem.

Alltid går jag hem. Så nu sätter jag namn på det. Hej, jag heter Caroline och jag är alkofob.


  • Comments(2)//caroline.giertz.com/#post480

Hövdingaminnen

SpråkpolisPosted by Caroline Giertz Mon, January 12, 2015 15:43:51
Allt var inte bättre förr. Det var sämre. Typ. Läser en bok av Strindberg, Hövdingaminnen. En samling noveller. Den första heter "Sagan om Stig Storverks son". Den suger.
"Den där är född bärsark" konstateras det stolt om vår hjälte redan i början, och så är det sannerligen. Han gifter sig lite motvilligt och blir skamligen skymfad av sin hustru, värsta hånet är när han ombeds röra i gröten, så den inte ska bränna vid, medan hon hämtar saltet.
Makalös förnedring, så han hugger en kniv i ryggen på en manlig gäst och dricker dennes blod för att återfå sin mannakraft. Sen flyr han från frugan och dottern. "Alla kvinnor är troll", så det är ju inte mer än rätt. Han hugger kniven i några till, dricker några andra oskyldiga mäns blod på vägen, och blir på så sätt den enorma krigare han är ämnad att vara. Hur många han sedan tar livet av i en radda meningslösa slag går inte att räkna. Men hjälte är han ...
Nästa novell handlar om kung Ane, som avlar barn efter barn för att suga kraften ur dem och på så sätt själv föryngras. Att de dör är en bisak. Han är ju ändå en kung.
I den tredje sägs det "Att döda varandra i vardagslag hade fallit ur bruk,". Vilket framsteg! "men det finns andra sätt att hämnas" kommer genast som en bisats. Och den novellen handlar om några av de sätten.
Orkar inte mer - hejdå Strindberg!



  • Comments(2)//caroline.giertz.com/#post464

Min åmin

SpråkpolisPosted by Caroline Giertz Tue, January 22, 2013 10:03:17

Det är 14 grader i sovrummet. Nästippen är iskall, golvet biter de nakna fötterna, armarna är köldknottriga och man kan inte komma ner i sängen fort nog.

För där i sängen väntar ens - ens - varma, gosiga, trygga, sömndruckna - eh - vad heter det nu igen? Den där mjuka, underbara, kärleksfulla, mysiga varelsen - men va fan? Finns det inget ord för den? Den där katten/hunden/barnet/vännen/partnern som håller en varm och trygg i kylan? I livet? Som man kan kura ihop sig intill och vila i ett flöde av alldeles självklar kärlek och mjuk värme?

Ibland upptäcker man att ett ord saknas. Det är inte så att man tappat det, eller har det på tungan, det finns helt enkelt inte. Fast det behövs. Då får man uppfinna det själv.

Så dagens ord är - åååhhhmin finaste. Eller åmin, då. Min åååhhh vad du är underbar och åååhhh vad jag är lycklig över att få värma mig vid din sida. Min åmin ...

  • Comments(1)//caroline.giertz.com/#post370

lilla mamma

SpråkpolisPosted by Caroline Giertz Wed, May 30, 2012 08:02:20
Så har Mors Dag kommit och gått. Och facebook har fyllts av bilder på kramkalas med väldigt vuxna mödrar. Typ dotter 42 och mamma 65. Och vad står det under?

"Jag och min fina lilla mamma". Typ.

Är det ironi? Är det rent förakt? Eller total tanklöshet? Vadå "lilla" mamma. Hon har fött dig, närt dig och är allt annat än liten. De flesta mammor är tigrar, när det kommer till att försvara sina barn.

Om mina ungar kallar mig lilla mamma vill jag ge dem en rak höger. Just därför gör Simone det mest hela tiden. För att kolla att jag inte håller på att bli senil, säger hon. För den dag jag låter det ske obemärkt är det dags att spika igen kistan.

We aint there yet, honey, kalla mig "lilla mamma" och du får spö.




  • Comments(2)//caroline.giertz.com/#post348

den jävla gubbjäveln

SpråkpolisPosted by Caroline Giertz Wed, March 21, 2012 08:06:41
I min dotters hus bor en stor man som verkar aningen svår i humöret. Vi har sett honom jaga tonårskillar med pitbull, han skriker gärna åt hundar överlag, så vi och många andra går åt andra hållet när han närmar sig. Han verkar avsky hundar, särkilt dem som skäller.

Jag var ute med våra små en kväll, Thecla och hennes valpar. Hon fick fatt på en pinne. Hon skällde. De skällde. Jag blev rädd. Och mycket riktigt, från en balkong hörs;
- Om inte dom där jävla hundarna håller käften kommer jag ner och sparkar på dom!!!"
Typ. Från mig hörs;
- Din jävla förbannade jävla gubbjävel, om inte du håller käften nu på en gång kommer jag upp och slår ner dig!!!!!"

Sen tystnad.
Vi var förmodligen lika chockade båda två. Han över att någon svarade emot. Jag över mig själv. Jag har aldrig skrikit åt någon, aldrig sagt liknande tillmälen över huvud taget. Men nu exploderade dom, som heta kanonkulor ur munnen, och studsade mellan fasaderna på väg till denna jätteläskiga man. Aj aj aj! Till och med hundarna tystnade. Adrenalinet har pumpat minnet ur skallen, men jag tror att jag sa annat sen, i mer sansad ton. Typ att han skrämmer folk och inte borde skrika så mycket och att jag ska försöka ha hundarna tysta och sånt. Jag tror att han hörde det men minns mest att jag hörde hans balkongdörr stängas. Shit, vad hade jag gjort? På skakiga ben smög jag in igen, livrädd att han skulle stå i trapphuset och sparka efter både mig och hundarna.

Min dotter hade givetvis hört det hela, liksom förmodligen resten av grannskapet.
- Mamma, vad har du gjort?!?! Nu kommer han ju vara rasande ...", suckade hon när jag kom in. Att flytta kändes som ett bra alternativ. Kanske det enda. Lite svårt en torsdagskväll, dock. Fan också, det där var ju inte så smart ... Men hon hann inte långt. Dagen efter knackar det på hennes dörr. Och där står han.

- Var det där din mamma? Hon är rätt skarp, va? Jo, jag har fått ett nytt SIM-kort, jag fattar inte hur det funkar, kan du hjälpa mig?" Säger han och håller fram en telefon.

Så dom blir vänner! Wtf! Det är ju fantastiskt.

Några veckor senare stöter han och jag ihop i trappen. Jag med tre hundar kring benen.
- Fina hundar", säger han och ler lite snett.
- Det var dig jag skrek åt, va?", svarar jag. (Jag är trots allt ansiktsblind, jag var inte säker.)
- Ja."
- Förlåt" säger vi i mun på varandra.
- Vi drar ett streck över det och tittar framåt, va?" säger han. Jag nickar. Och sen kramas vi. Ganska länge och på riktigt. Det bara händer, där i trapphuset. Och hela grejen gör mig så väldigt glad. Jag slutade vara rädd och sa ifrån och det blev bra. Wow. Vad ska man kalla det? Hundtricket?


  • Comments(10)//caroline.giertz.com/#post343

genusperspektiv

SpråkpolisPosted by Caroline Giertz Thu, January 26, 2012 09:18:18
Jag gillar Henrik Fexeus.

Men jag gillar inte det här. Till sitt nya program väljer han 8 män och 2 kvinnor som gäster. Beror det på att kvinnor är svårare att mindfucka än män - eller på att redaktionen är mansgrisig? Och att jag skriver det här, beror det på att jag är en sann feminist - eller egentligen vill vara gäst själv? Varsågod Henrik - read my mind ...

  • Comments(4)//caroline.giertz.com/#post329

dippdag

SpråkpolisPosted by Caroline Giertz Thu, June 02, 2011 21:55:04
Mild migrän, sover halva dan, hittar skitfet minifästing på benet, fast jag kollat dubbelnoga efter TV-inspelningen i skogarna på Ingarö, orkar inte titta på den röda cirkeln som redan blossar på vaden, har lovat att hjälpa dottern köra säng till nån vi inte känner som behöver den bättre än vi, så vi släpar upp sängen på biltaket, surrar och surrar tills den sitter som berget men bäddmadrassen står upp som ett segel så jag kör väldigt långsamt och på Odengatan tutar en dum bil en massa bakom mig, va fan - ser de inte varför jag kör så långsamt? - stressade idioter, just som jag ska ge dem fingret ser jag ett blått blinkande ljus, hoppsan, det var en civilpolis, stannar och visar körkort och är klädsamt skamsen över sängsatan som sitter som berget även om det fladdrar lite, medan han som ska ha den svettas i baksätet eftersom han tydligen har ett "förflutet" och bor på nåt hotellhem och är rädd för poliser rent generellt, så jag försöker skämta till det och säger att det ju är Kristi Himmelsfärd idag, så vi åker runt med en säng på taket ifall Jesus skulle ramla ner, för då ska han få landa mjukt, polisen skrattar lite, så rutinkollar de bilen och hoppsan, det är körförbud på den, sen flera månader dessutom, hur har det gått till?, jag har ju inte fått nån bilprovningslapp, eller har jag?, minns inte, jaja, det är bara att skämmas på riktigt och ta 1.500 i böter, men hon är trevlig polisen, ber mig surra madrassen och inte köra innan de åkt iväg, för då måste hon bötfälla mig igen, hon säger att jag får åka till nån drop-in besiktning i morgon, så jag väntar tills de försvunnit bakom kröken och kör sänghelsiket till hotellhemmet och åker hem och kollar bilprovningen.se, men de enda drop-in ställena som finns är i Hedemora typ, och nästa tid i Stockholmstrakten är först i mitten på juli och
suck
Orkar inte skriva samma mening längre. Har blivit av med 1.500 och får inte köra min bil, men har migrän och groende borrelia, så vem bryr sig? Jag kommer i alla fall ligga i sängen och spy och vara halvt förlamad i framtiden, vem behöver pengar eller bil då?

  • Comments(1)//caroline.giertz.com/#post295

han/honom

SpråkpolisPosted by Caroline Giertz Thu, June 10, 2010 18:22:01
- Men prata med han, då ...
Gahhhhh!
Med honom, med honom heter det.
För alla er som inte kan skilja han från honom - tänk henne istället.
- Men prata med hon, då ...
Skulle inte tro det, va? Där säger man henne, minsann.



Undrar varför folk slappar med språket när det gäller det manliga genuset och inte det kvinnliga. Nån som har nån teori?

  • Comments(3)//caroline.giertz.com/#post140
Next »