Shit happens

Shit happens

jag och Henke

SpråkpolisPosted by Caroline Giertz Sun, October 12, 2008 21:56:43
Satt på tunnelbanan häromdan, eftersom skitbilen var på verkstad. Bredvid mig stod två yngre* män, den ene talade i mobil.
'Nej, jag kan inte, jag och Henka ska spela badminton', sa han och jag rös av obehag. Inte för att de skulle spela badminton, det borde jag också göra, den enda motion jag får är när jag springer runt och letar efter min egen mobil. Nej, jag rös för att han sa 'jag och Henke', istället för 'Henke och jag'.
Jag har fått lära mig att man aldrig aldrig sätter sig själv i första rummet. Inte i tal, inte i handling, inte ens i tanke.
Tror det är en generationsfråga det där, för alla unga verkar säga 'jag och Henke' nu för tiden. Men var går gränsen? Vid vilket årtal började man sätta sig själv i första rummet?

Har du, käre läsare, lust att delta i en garanterat ovetenskaplig - men ändock - empirisk liten studie? I så fall, gå in här och skriv. Säger du 'Henke och jag' eller 'jag och Henke'? Och hur gammal är du? Så ska jag sammanställa forskningsresultatet vad det lider.


*Yngre och yngre, de var säkert över 30 båda två. Det där med ålder är ju relativt, gubevars.


  • Comments(13)//caroline.giertz.com/#post49
« Previous