Shit happens

Triumph for DummiesPolitik

Posted by Caroline Giertz Wed, November 09, 2016 14:49:01

Triumph for Dummies. Lysande titel på en bok, eller vad säger ni?

månadens tyckPolitik

Posted by Caroline Giertz Sun, July 10, 2016 16:50:46

Samhället blir alltmer polariserat, flyktingfrågan och integrering rör om i vänskapsgrytan, Facebook-flödet svämmar över av för eller emot-länkar och gud nåde den som råkar dela något utan att titta vem avsändaren är. Och här tycker jag något, som är så viktigt att jag loggar in på bloggen för att dela det med er. Trots sommarvärmen, det rådande bloggöverflödet och allmän letargi.

Nå, vad tycker jag, då?

Jo, jag tycker att budskapet är det viktiga, inte avsändaren. Om man citerar något som Angela Beausang, Charlie Chaplin, Jimmie Åkesson, Batra, min mormor eller Romson så betyder det väl inte att man håller med om allt de står för? Utan tycker att just den grejen är något man vill förmedla? Något som är värt att tänka på?

Men alla är så ängsliga att man bara kan hänvisa till det som är förmedlat av någon som är helt rumsren, i den egna världsbilden. Om det inte är i syfte att håna, då.

Jag tycker ord och fakta borde tala för sig själv. Jag tycker att ju mer man försöker förstå varandra, ju större chans är det att man når en pragmatisk lösning. Det är få som lyssnar men många som gapar. Dreven anfaller, hit och dit, och ängsligheten brer ut sig som mögel på en gammal brödbit. Alla är rädda när grupper ställs mot grupper, ivrigt påhejade av klickhungrig media.

Jävligt jobbigt, helt enkelt.

Ps - Och nu måste jag ju givetvis förmedla något, bara för att håna. "Lagt kort ligger". Vad menar karln? Det är något av det fegaste jag läst ...





bloggproppVardag

Posted by Caroline Giertz Mon, May 23, 2016 20:31:51

Det finns så många bloggar och så många som tycker och säger saker så varför ska också jag göra det? Vad har jag att säga som är viktigt? Ibland kommer jag på nåt, men sen glömmer jag bort det innan det kommer på pränt. Därav stiltjen här.

Men idag tänkte jag på en sak som under mina snart 58 år bara blir svårare och svårare. Att vara en människa som gör rätt. Som gör bra saker.

Som exempel - du har en vän i nöd som du hjälper på olika sätt. Lånar ut pengar till exempel. Fixar bostad, jobb what ever. Men vännen verkar sätta det i system och relationen blir skevare och skevare. Allt skiter sig om och om igen. Hur länge ska det gå innan du säger stopp? Borde du inte ens ha gått in i det från början?

Hur gör du om det är en släkting? En nära familjemedlem? Ett vuxet barn? Ingen behöver känna sig utpekad, det här är bara resonerande.

Tänk alla de gånger man gjort något man varit tvärsäker på att det var bra, men det gick åt skogen, för fler än en själv. Så sket man i att göra något, en annan gång, och skämdes massor men så blev det bra i alla fall.

Hur ska man veta?

Jag önskar det fanns ett facit. Att det var som matematik, man hittade en metod och kunde räkna ut det och få svaret på en skala. 1-4 är bra. 5-7 är varken eller. 8-10 är dåligt. Du ställer en fråga och får ett svar. Om du gör så här blir det en femma. Punkt slut.

Jag trodde man skulle veta mer när man blev äldre. Sånt där var jag tvärsäker på när jag var ung. Såg en lösning på allt, agerade och var nöjd. Nu vet jag väldigt lite. Drar mig undan och blir tyst.

När jag ger till tiggare skäms jag, för att jag ju faktiskt betalar dem för att sitta där och få ont i knäna. När jag tänker att jag ska fråga om de vill komma hem till mig och typ städa eller nåt, för att tjäna pengar istället, vågar jag inte. När jag inte ger något skäms jag, för att där sitter dom och är hungriga medan jag har så mycket.

Om jag mår dåligt av att göra något egoistiskt och bra av att göra något för någon annan - är det egoistiskt att göra något för någon annan då?

Och varför är det så viktigt, så grundläggande viktigt att vilja göra bra saker? Vad spelar det för roll? Inte ens det förstår jag. Allt kommer försvinna och glömmas bort och bli till atomer ändå.

Såg att några hade kommenterat på förra inlägget, om Pierre och håret som lyfte sig. Inte heller där har jag nåt svar. Man kan se att hårets rörelse hänger ihop med mannens, så på något sätt är ju statisk elektricitet inblandad. Men är det hela förklaringen? Kan kanske en andenärvaro ta hjälp av den statiska elektriciteten? För det är ju enda gången en så stor lock rör sig så mycket? Han står ju bredvid henne nästan hela tiden och några hårstrån rör sig flera gånger. Men det där är ju nåt annat, när hela locken rör sig ... Jag såg det inte på plats, utan först när programmet sändes. Annars hade jag pratat med henne om det på återbesöket.

Blog image

En sak jag i alla fall vet är att man inte borde gå in i helt fallfärdiga hus, med genomruttna golv bara för att man absolut vill se hur det ser ut inifrån. Men det gör jag ändå.



ADHD på två raderADHD

Posted by Caroline Giertz Tue, February 23, 2016 10:55:12

Så här känns det:

Som en hamster på tjack
i ett hjul med hack


hjärnans kvicksandAllmänt

Posted by Caroline Giertz Thu, January 14, 2016 10:54:44

Att lära sig "leva i nuet" är nu en av hörnpelarna när vi försöker må lite bättre. Så när en stackars människa äntligen uppnår detta åtråvärda tillstånd - då är det plötsligt värre än nånsin. Jag menar, varenda alzheimerpatient lever ju i nuet. Och hur kul är det?
Så där, kan jag säga. Så där.
Men jag kom på en grej som kan göra pappas "nu" lite bättre, de veckor han är inlagd på sjukhemmet.

Blog image
Laminerade kort, med text på baksidan, som han har på nattduksbordet. Typ "Du får komma hem på måndag" "De har hittat vatten på Mars" och annat nödvändigt. Han älskar dom. Så det är ett tips, om någon av er har en dement närstående. Ett verktyg för att göra deras "nu" lite tryggare och roligare.
Blog image
Alba har tagit naturbilderna. Ifall nån undrar. Och jag hittar fyrklövrar var jag går. ifall nån undrar. Och Nano är en knähund. Kanske världens bästa.

Alba och skapelsens skönhetTeorier

Posted by Caroline Giertz Sat, October 10, 2015 10:16:50

Jag brukar fundera på vad det är som gör oss till människor. Vad som skiljer oss från andra varelser? Många saker, så klart. En av den vår totala brist på logik. Som i djurfrågan. Vi upprörs om nån äter hund och tuggar i oss grisar. Vi lyfter fågelungar till boet och skjuter älg. Vi torterar och vårdar. Krigar och räddar. Men det var inte det jag tänkte skriva om. Det var vår längtan efter att bevara och visa det vackra.

Om en elefant ser en soluppgång - njuter den av skönheten? Kan en björn fastna i vindens lek genom löven? En fisk förundras över ljusets spel genom vattnet?

Vi har målat och ristat sen urminnes tider. Och nu fotograferar vi så mycket att det ofta är det första vi tänker på. Upp med kameran, dela bilden. Vi ser det vackra och vi vill visa det för andra. Hela tiden. Är det kanske vår uppgift? I den mån vi har någon? För tanken på allt vackert som ingen ser gör ont. Vad är det för vits med skapelsens enorma rikedom och skönhet om ingen känner den? Det tycks som ett sånt fruktansvärt slöseri.

Blog image
Och det vackra är inte alltid uppenbart. Alba har börjat fotografera igen. Hon ser det vackra i det mest blygsamma. Trasiga. Hemlighetsfulla. Här är två pinnar i en bäck. Hon gör dem vackra. Hon skapar skönhet där ingen annan ser den - och visar den för oss. Det är mänskligt. Det en del av det vackra med oss. Och just nu vill jag se det vackra med oss. Nu, när världen återigen plågas av människans ondska, hungrar jag efter det som är bra med oss.

Alba har äntligen gjort en hemsida alba.giertz.com, om ni vill se mer av hennes konst. Om ni vill se mer av det som vi gör vackert.


saker som inte går att förståAllmänt

Posted by Caroline Giertz Wed, October 07, 2015 12:20:10

Man skulle ju kunna tro att jag dött, så sällan som jag bloggar. Men jag gillar inte att blogga om jag inte har något att säga. Och om jag har något att säga så glömmer jag som regel bort det innan jag kommer till datorn.
Det kunde vara värre.
Pappa glömmer mer. Han har legat en vecka på Saltsjöbadens Sjukhus. Det är ungefär som hundra år. Minst.
Blog image
"Jag misstänkte att ni fanns, men jag trodde ni var en myt. Herregud så glad jag är att se er. Nu för tiden litar jag på mycket lite."
Om man går genom en dörr och tillbaka så har han genast glömt vem man är. Det går inte att förstå.
Blog imageVi klättrade in i ett ödehus i förra veckan. Inte pappa och jag, utan döttrarna, kärleken och jag. Det låg en anteckningsbok på ett köksbord. Prydliga siffror i långa rader. Kanske hyresinbetalningar? Och så på sista sidan, vit penna på vit bakgrund. Knappt läsbart.
Nej
Ste
Fan
Vem, vad, varför?
Blog imageDet hade regnat in från golv till tak och jag fick en knuff när jag balanserade bredvid ett ruttet hål. Det går inte att förstå. Vi gick därifrån.
Blog imageOch jag äter kött. Efter 15 år som vegetarian äter jag kött som om jag hade betalt för det. Eco eller vilt, men ändå. Idiotfiltret sitter där det ska och egoismen frodas. Det går inte heller att förstå.



den där dödenAllmänt

Posted by Caroline Giertz Tue, September 01, 2015 10:31:15

Man vet saker, så klart. Men så kommer ett ögonblick när man inser det, med varenda cell i kroppen. Vet det med varenda synaps.

Allt dör.

Alla jag älskar. Alla djur, växter, stenar och planeter. Allt som andas och allt som tänker och allt däremellan. Precis allt och alla kommer försvinna. Förr eller senare.

Jag cyklar väldigt långsamt och vilar i den sorgesamma friheten.

Blog image