Shit happens

Shit happens

Den där cykeln

AllmäntPosted by Caroline Giertz Sat, April 25, 2015 22:04:43
Cykeln.
I flera veckor hade den stått där olåst och jag har liksom börjat tro att det inte finns några tjuvar längre. Men när jag kom ut i morse var den borta.
Det kändes tomt.
Det har liksom blivit en grej, det första jag gör när jag går ut är att kolla om den är kvar. Och varenda dag har den stått där. Som ett monument över människors pålitlighet.
Men i morse var den, som sagt, borta.

Tomt, som sagt.

Jag var nyss ute med hundarna.
Och - Lord and behold - den stod där igen!
Så någon har under gårdagsnatten (det var stor fest i grannskapet) lånat den och under dagen cyklat tillbaka och ställt den där de tog den.
Alltså - världen är så himla god. Ibland.
Nu har jag bytt taktik - jag har skrivit en lapp och satt på pakethållaren. "Om du behöver låna cykeln så gör gärna det. Men jag är glad om du ställer tillbaka den. Caroline"

Ska bli spännande och se vad som händer.

För övrigt är jag aptrött - har varit i Göteborgstrakten i veckan och jobbat i några dagar med "Det Okända". Efter så gott som varje arbetspass kommer jag hem, är helt utmattad, får migrän och kramp i benen.



  • Comments(2)//caroline.giertz.com/#post478

Den där cykeln

AllmäntPosted by Caroline Giertz Sat, April 25, 2015 22:04:35
Cykeln.
I flera veckor hade den stått där olåst och jag har liksom börjat tro att det inte finns några tjuvar längre. Men när jag kom ut i morse var den borta.
Det kändes tomt.
Det har liksom blivit en grej, det första jag gör när jag går ut är att kolla om den är kvar. Och varenda dag har den stått där. Som ett monument över människors pålitlighet.
Men i morse var den, som sagt, borta.

Tomt, som sagt.

Jag var nyss ute med hundarna.
Och - Lord and behold - den stod där igen!
Så någon har under gårdagsnatten (det var stor fest i grannskapet) lånat den och under dagen cyklat tillbaka och ställt den där de tog den.
Alltså - världen är så himla god. Ibland.
Nu har jag bytt taktik - jag har skrivit en lapp och satt på pakethållaren. "Om du behöver låna cykeln så gör gärna det. Men jag är glad om du ställer tillbaka den. Caroline"

Ska bli spännande och se vad som händer.

För övrigt är jag aptrött - har varit i Göteborgstrakten i veckan och jobbat i några dagar med "Det Okända". Efter så gott som varje arbetspass kommer jag hem, är helt utmattad, får migrän och kramp i benen.



  • Comments(0)//caroline.giertz.com/#post477

var är cykeltjuven

AllmäntPosted by Caroline Giertz Sat, April 18, 2015 10:29:11

Köpte en cykel till kärleken i somras, men de kom inte överens. Han ville inte ha den och nu blir jag bara sur när jag ser den. Så jag har ställt ut den, olåst, och väntar på att någon ska ta hand om den. Det var två veckor sedan ... Den står fortfarande kvar. Var är alla cykeltjuvar när man behöver dem?

  • Comments(2)//caroline.giertz.com/#post476

för mitt eget bästa

DrömmarPosted by Caroline Giertz Mon, April 13, 2015 10:50:24
Jag trodde jag sov på ett hotell, men det var ett sinnessjukhus. What ever, säng som säng, tänkte jag i drömmen.
Så hade jag tid med överläkaren. Hon konstaterade att jag var deprimerad, kanske rent av självmordsbenägen.
Och för att skydda mig, så jag inte skulle ta livet av mig, bestämde hon att jag måste avlivas.
Om en timme.
Jag försökte påpeka det ologiska i att jag måste dö för att inte eventuellt ta livet av mig, men hon sa bara att "reglerna är sådana, det är för att skydda dig".
Men en timme, kan vi inte säga en dag, eller en vecka?
Nope, en timme, det är lika bra att få det överstökat. Här har vi inga köer till behandlingen. Här tar vi hand om våra patienter. Sa hon och gick.
Och så var det med det.
Om en timme skulle jag avlivas.
Jag tog det ganska lugnt i drömmen, är inte rädd för att dö, men ändå. Det kändes väldigt fel, alltsammans. Och hur skulle jag använda min sista timme? Vad hinner man på en timme liksom? I drömmen bestämde jag mig för att jag måste A: ringa min familj och B: blogga om det, så att nån skulle kunna göra något så det inte hände igen.
Och sen vaknade jag.

  • Comments(14)//caroline.giertz.com/#post475

leva

ResorPosted by Caroline Giertz Wed, April 08, 2015 19:44:12
Så har jag sörjt i veckor och det gör ju ingenting bättre eller ingen glad, det gör bara så jävla ont, så i veckan kastade jag loss och gav mig ut med skeppet.
Ni vet att jag har ett skepp, va? Det är 30 meter långt. Det är den första båt jag kört, innan var det luftmadrass som gällde om jag ville ut på sjön.
Jag har tagit kustskepparexamen - men har liksom fegat ur när det gäller att kasta loss. 30 meter stål - med piano ombord - alltså fatta vad det väger om man brakar in i något. Det är mer än läskigt ...
Men nu - hon är död - jag lever och då ska jag leva också. För oss båda. Så nu skulle vi ut, nu fick det vara nog med landkrabbefegande.
Nu var jag knappast ensam ombord, två kaptener från kajen var med som mentorer, en kille som kan allt var maskinist, en amerikansk marinsoldat hängde på, en seglare, en fotomodell som fick vara kallskänka, en finsnickare och sju personer till följde med, varav en alltså är död.
Jag kände att jag hade en heltäckande besättning.
Det gick ganska bra till en början, vi mosade visserligen en av pollarna på kajen på väg ut, men den var ändå rutten, så det gjorde nog inte så mycket, och jag höll reda på både styrbord och babord och snirklade ut i farleden. Det tog ett tag att få till det där med att köra rakt när det är en sisådär 30 sekunders fördröjning på roderreaktionen, men jag klarade att både hålla undan från finlandsfärjor och waxholmsbåtar och började känna mig rätt nöjd.

Kapten Caroline, liksom. Fan vad cool jag är, liksom. Det här går ju riktigt bra, liksom.

Så gick maskinisten ner i maskinrummet för att fylla på lite hydraulolja i styrsystemet och sen kom han upp alldeles dyngblöt. Då hade en av kylslangarna sprungit läck. Vi hade helt enkelt fått en fontän i maskinrummet och det är alldeles fel ställe att ha en fontän på kan jag säga.
Och då insåg jag att just det haveriet är lite av ett moment 22. Antingen stänger man bottenventilen och stoppar motor och generator och börjar driva (det var lite trassel med ankaret nämligen). Eller så kör man vidare och länspumpar allt man orkar medan skeppet ändå fylls med vatten och hoppas att inte elen kortsluts eller nåt annat elände händer ovanpå det.
Nu hade vi tur, vi var nedanför Kvarnholmen och där fanns den sista kajen på ett bra tag, så jag lämnade tacksamt över rodret till en av de riktiga kaptenerna och han gled in på kajen och vi kunde förtöja och få stopp på sprutanden.
Om det hänt bara några minut senare - jag vågar inte ens tänka på hur det kunde ha gått. Klippor och annat lömskt i flera sjömil.
Hur som, vi måste laga kylsystemet, givetvis var alla slangar jag kunde hitta nån millimeter för små eller för stora, ingen var just tvåtum, så vi fick ta en gummislang som jag hittade under en brandslang, som låg under en matta, under en trädgårdsslang, under en lucka i aktern, och dra ut den invändiga metallförstärkningen med tång så den blev ganska tunn och sen gaffa utsidan en tjugoåtta varv eller nåt för att förstärka det hela.
Jag hade ett sånt adrenalinpåslag att jag mådde illa. Men det höll, vi åkte in till stan igen, fixade rätt slang, monterade den och två till av bara farten, och kissade hundarna och sen åkte vi ut igen.
Och det var coolt på riktigt. Att våga ge sig ut igen, trots att magen vänt sig ut och in och hjärtat slog dubbla slag. Vi åkte ända till Velamsund, där jag övade på att backa och snurra runt medan hjärtat lugnade sig och besättningen åt sallad. Jag gjorde det, fast jag var rädd. Livrädd, om sanningen ska fram.
Men är man kapten så är man. Även om man inte är det riktigt ännu.
När jag skulle sova sen på natten hade jag kramp överallt. Det har jag fortfarande ...


  • Comments(2)//caroline.giertz.com/#post474

sorg och väntan

KärlekPosted by Caroline Giertz Sun, March 15, 2015 12:16:30
Det dör människor varje dag. Hundar och katter och träd och elefanter. Allt som lever dör - det är det enda vi vet. Det är förutsättningen för allt liv - om inget dör kan inget födas.
Så enkelt är det. Livets villkor.
Ändå känns döden naturvidrig. Främmande och obegriplig.

En av mina bästa vänner ligger för döden. Hon andas fortfarande. Det är allt och det är stort. Hon har ont så jag vet inte om jag ska önska att hon får dö nu - eller hoppas att hon lever lite till. Hon har redan överlevt sig själv och läkarnas alla prognoser.

Det egna livet står på paus, fläckat av tårar och mirakel, tacksamhet och raseri. Och denna vidriga väntan, som inte ens vet vart den vill ta vägen ... Minut för minut, andetag för andetag.
Jag älskar dig, U.

  • Comments(3)//caroline.giertz.com/#post473

trial and error

VardagPosted by Caroline Giertz Tue, March 03, 2015 17:42:21


Bilden är lika suddig som jag känner mig. Den funkar inte. Kod AE - vilket betyder att man ska dra ur sladden, stänga av vattnet och ringa servicetekniker. As if!

Vi ska klara det själva. Vi har plockat isär och rensat avloppet flera gånger. Filtret. Rengjort den där gråa gummiringen. Till slut demonterat och monterat hela jävla maskinen TRE gånger. Varje gång hittar vi ett nytt litet fel. Precis när vi var klara såg vi lappen - 10 års garanti. Maskinen är max tre år ... Nu är det bara att hålla tummarna. Jag har två skruvar över, men maskinen funkar som den ska. Än så länge - den har inte centrifugerat än. Om ni läser i tidningen att "Programledare död när tvättmaskin exploderade" så vet ni hur det gick till ...



  • Comments(7)//caroline.giertz.com/#post472

den allsmäktige

TeorierPosted by Caroline Giertz Thu, February 26, 2015 13:40:07
Om vi nu utgår från att det skulle finnas en allsmäktig Gud - hur kan någon som tror på denne få för sig att utföra illdåd i dennes namn? Om Gud nu fanns och vore allsmäktig, kan man inte utgå från att Gud själv tar hand om det där med att bestraffa eller avrätta eller på annat sätt handskas med de avfällingar och syndare som behöver tillrättavisas? Är det inte ett underkännande, ja rent av en förolämpning av Guds enorma kraft att själv ta på sig att utföra dessa handlingar?

Jag får inte ihop det ...

Om jag trodde på en allsmäktig Gud, som hade tid, lust och ork att bry sig om vad vi håller på med här på planeten Jorden, då skulle jag känna mig fullt trygg i förvissningen om att Gud tog hand om det som behövde tas om hand alldeles själv. Och aldrig tycka att jag hade vare sig rätt eller förstånd att gå Guds ärenden.

Men å andra sidan - jag förstår bara mindre och mindre av det som sker här på Jorden. Men jag önskar verkligen att jag hade tron att säga "Ske Guds vilja" och sen bara slappna av och acceptera de prövningar som vi alla drabbas av. För de är ganska många nu.



  • Comments(5)//caroline.giertz.com/#post471
« PreviousNext »