Shit happens

Shit happens

rävängel

DrömmarPosted by Caroline Giertz Wed, January 05, 2011 20:12:54
Jag har en pojkvän som är 1.96 och har en massa muskler och ärr överallt efter år som slagskämpe. Han är skitsnygg och rakad och jättesnäll och lagar frukost på sängen nästan varje dag. Han är kock på en Guide Michelin krog, går ut med mina hundar och drar sig inte för att ta hand om min tvätt eller kattlåda. Men det är inte därför jag älskar honom.
Det är för att han pratar i sömnen. Det är i sanning ett avslöjande fönster rakt in i det undermedvetna. Och så gott som varje natt sen den 31 maj drömmer han om samma sak.
Mig. Typ. Mitt ansikte med en vit rävkropp som oftast går på två ben och har jättelång stilig svans. Jag har två par vingar, stora för långflygningar och små för mindre utflykter.
Jag är alltså en vit rävängel.
Natt efter natt efter natt. Och inte bara det, jag är också chef för tusentals andra rävänglar. Vi har mycket att göra.

I natt fick jag höra att det tog två exakt två minuter för oss att flyga från Stockholm till Zurich, och där hjälpa honom hitta hans försvunna bagage.
Förra veckan flög jag över månen och ut i universum för att hitta klumptalet, det var väldigt viktigt.
Innan dess räddade jag honom när rävormarna anföll, genom att skära av deras bungyjumputrustning. Eller när hans egna vingar gick sönder, mitt över Atlanten när vi skulle till New York, då bar jag honom hela vägen fram. Vi flyger ofta till Paris och Hawaii och Söderköping också.
Älgarna har inga vingar, hundarna kan få låna och jag lär korpar flyga på änglars vis.

Han kan bli väldigt arg i sömnen, på den som planterar kylskåp i skogen utan att vattna dem, eller den som inte fattar att jag bara äter rabarberkorv, eller på ugglorna om de vägrar raka sig till banketten eller på trasänglarna när de har konsert. Eller på soldaterna som försöker skjuta mig när jag är ute och demonstrerar med min organisation RÄFF, Räv Änglarnas Feministiska Front. Då böjer han deras gevär i hundratal så vi får demonstrera i fred.
Han är inte ens feminist på dagarna.
Men allt detta drömmer han, samtidigt som han lagar luftpaj, fissoppa eller pytt i panna till älgarna. Fissoppa? Japp. Klumptalet? Japp. RÄFF? Japp. Det är sånt jag får höra på nätterna.
Kan man annat än älska honom? Och hur är det möjligt att en människa kliver in i samma drömvärld nästan varje natt? Månad efter månad? Är det någon som har hört talas om något liknande? Jag har det då inte ...

  • Comments(1)//caroline.giertz.com/#post209