Shit happens

Shit happens

bortgjord

JobbPosted by Caroline Giertz Sat, February 18, 2012 00:40:59
Jag har lite svårt för att åka kollektivt. Av flera skäl. Inget av dem biter på min avkomma. Mina döttrar brukar reta mig för det. Totalt utan empati.
Men idag föll det sig så att jag tog bussen. Kors i taket. Och detta måste genast rapporteras till Simone, som låg hemma svårt förkyld. Följande samtal utspelade sig;
- Heeej, gissa vad jag gör - åker buss!!!!
- Ja?
- Så nu kan du inte gnälla på mig längre.
- Eh.
- Sååå många gånger som du hånat mig för att jag alltid tar bilen - well, nu sitter jag på bussen. Bra va?
- Eh - ja. Och eh - vart ska du?
Hon lät väldigt hes ... Och lite förvirrad. Måste vara febern. Stackarn.
- Till Odenplan.
- Vad kul. Du, jag är i Köpenhamn och ska in på ett möte nu, så ...
- Köpenhamn? Eh. Vem pratar jag med?


Jag pratar inte med min dotter, jag pratar med min chef. Fråga mig inte hur det gick till. Men på en millisekund inser jag att min chef talar med en av sina programledare som stolt rapporterar att hon åker buss. Wow. Förtroendeingivande. Kompetent. Grattis Giertz. Jag måste verka efterbliven. Verka? Jag måste fan vara efterbliven, som ringer någon, vem som helst, för att berätta att jag åker buss.

Jag minns inte riktigt hur jag krånglade mig ur det samtalet, men så fort vi lagt på ringde jag Simone. Nu hade jag ju två saker att berätta. Jag är nog efterbliven, för vi skrattade hela vägen till Odenplan. Nu får jag bara hoppas att jag har jobbet kvar när chefen kommer hem från Köpenhamn ...

  • Comments(10)//caroline.giertz.com/#post336