Shit happens

Shit happens

evigt liv

TeorierPosted by Caroline Giertz Sun, March 24, 2013 18:05:16
När nån säger att de vill ha evigt liv tänker jag att de är tokiga. Eller möjligtvis inte vet vad de pratar om. Hur kul skulle det vara, att alla man älskar dör ifrån en? Att skaffa fru nummer 83 och veta att man har kanske max 50 år innan det skiter sig? Igen? Att se den älskade och sina barn växa upp, åldras och dö? Och bli ensam kvar, gång efter gång efter gång? Efter gång efter gång efter gång ... Fatta - vilket fruktansvärt öde!!!

Det är oerhört plågsamt, när nån man älskar dör. Tack och lov för att man inte behöver uppleva det så många gånger.

Men alla kan väl få evigt liv? Eller hur. Hur kul vore det, att inte ett enda barn till fick födas? Att inte få uppleva den där totala kärleken som föräldraskapet erbjuder? Min mormors mor dog, min dotter föddes. En lämnar plats åt en annan. Det är ju så logiskt att det är vackert.

Men om bara dom man gillar har evigt liv, då? Medan alla andra, man inte bryr sig om dör? Och lämnar plats åt andra? Fast efter 500 år så har ens barn kärat ner sig och fått barn som kärat ner sig och blivit osams med sin partner och träffat nån annan och fått barn som kärat ner sig och jag ni hajar. Vem ska egentligen bestämma vilka som ska dö och vilka som ska få leva? Upplagt för bråk, skulle jag vilja säga.

Och hur kul vore det att ha gjort allt och sett allt och känt allt förut? Herregud, jag är 54 och har redan börjat bli lite mättad. Saker känns inte lika viktiga som förut. Känns inte lika mycket, på gott och ont. Det som gör livet viktigt är att det tar slut. Varje gång döden gör sig påmind fylls jag av sprudlande livsglädje. För livet är en gåva här och nu. Det kan ta slut i morgon. Det kommer ta slut, om inte allt för lång tid. Så lev det nu, lev det fullt ut. Nästan varenda kväll, när jag väntar på sömnen fylls jag av tacksamhet. Ännu en dag har jag fått. Ännu en dag som blev min. Det är ett mirakel.

Jag tror att döden är livets viktigaste beståndsdel.

  • Comments(9)//caroline.giertz.com/#post376