Shit happens

Shit happens

blind kärlek

KärlekPosted by Caroline Giertz Sat, July 06, 2013 13:41:43
Vi har alla våra hang ups. Somliga mer än andra kanske. Att jag arbetar med TV är tämligen otippat, enär jag har en självbild som gör att jag undviker speglar och avskyr att fotograferas. När vi spelar in brukar jag gömma mig bakom fotograferna och bara träda fram om det är något jag tycker jag måste fråga eller säga. Jag tittar nästan aldrig på programmen själv, mår oftast lätt illa av att se mig. Det har flera gånger hänt att jag skämts om jag ätit på restaurang - folk betalar för att äta där, så ska de tvingas se något så osmakligt som jag. Att sminka sig är både plågsamt som meningslöst. Om folk säger att jag är vacker blir jag rädd - hur besvikna ska de inte bli när de förstår hur det egentligen ligger till? Eller osäker - ljuger de för mig? För att sopa till med en rak höger om jag tror dem?

"Trodde du? Som är så jävla ful? Ha, du är inte bara ful, du är ju korkad också."

Det var mycket därför jag vek ut mig i Slits för 15 år sen. För att visa alla andra fula - kan jag bli vacker kan ni det också.

Sjukt, visst, men sånt har inte med förstånd eller logik eller sanning att göra. Det sitter präglat djupt där inne och trots lager av både år och kärlek och ömhet ligger det och lurar på djupet och bubblar upp likt metangas i en sjö med jämna mellanrum. Jag vill helst vare sig tänka på eller tala om utseende.

Och nu har jag blivit gammal också, och ganska ful "på riktigt". Det är få förunnat att åldras med behag. Slapp hud, muskler på rymmen och kesoliknande innanmäte som fyller ut på fel ställen. Men det känns nästan skönt, nu matchar självbilden verkligheten. Och hjärtat är vackert, det skimrar och lever sitt eget liv.

Men så har jag då denna man, denna Pan, denna levande, vackra, starka man med konstnärsögon som gör skulpturer och ser det andra inte ser. Det är en ständig kamp att inte bara gå och gömma sig, att våga säga ja och låta sig älskas och vinterns mörker är en välsignelse medan sommarens obarmhärtiga ljus - ja ni fattar. Enda möjligheten att hålla kärleken vid liv är ju att han inte sett mig än, han har bara sett hjärtat och den dag han ser volangerna på magen är det kört.

Så är det skitvarmt, bikinin plockas fram, jag solar lite i smyg och ska in och dricka vatten och då kommer han och där står jag och kan inte gömma mig och han säger Gud vad du är vacker och jag vill gråta, men han menar det, kärleken rinner liksom ur ögonen och plötsligt slappnar jag av.

Kärleken är blind, sägs det. Men han ser mig vacker.

Skulpturen han gjort, Syndabocken, står i Charlottendal. Och den är vacker på riktigt.

  • Comments(5)//caroline.giertz.com/#post389