Shit happens

Shit happens

gravid med döden

CancerPosted by Caroline Giertz Sat, August 17, 2013 15:57:23
Han gråter bredvid mig i soffan.
"Älskling, var inte ledsen. Det är ju inte som om jag fått cancer precis" tänker jag säga. Men hejdar mig och börjar skratta. För det är ju precis det jag fått.
Cancer.
Har alltid haft en tendens att skratta på fel ställe.

Nu har jag ringt närmsta familjen och berättat och roligare samtal kan man ju ha. Finns det nån handbok för sånt?
"Hej, jag har lite cancer. 80% chans att överleva, om man får behandling i tid. Ingen fara. Rena Rolls Royce-cancern. Bli inte ledsen, det kommer gå jättebra."
Alla blir ledsna, vad jag än säger. Så nu skriver jag det här, så får det sprida sig självt.

Under tiden äter jag broccoli och blåbär och vitkål och alger och letar medicinsk marijuana och väntar på operation. Avskyr att vänta. Sju veckor ska jag vänta, har dom sagt på Karolinska. Undrar hur mycket den hinner växa på dom veckorna? Den svarta klumpen i min livmoder?
Va fan!!!
Det känns precis som när jag var gravid. Jag känner den i princip hela tiden. Väntar mig nästan att den ska sparka. Helt sjukt.
Funderar allvarligt på att ringa min veterinär och be henne ta bort eländet. Min katt behövde bara vänta två dagar på sin operation. Känns helt galet att en katt ska få snabbare behandling än en människa ... Men så är det.

  • Comments(6)//caroline.giertz.com/#post394