Shit happens

Shit happens

semestertider och roboten

CancerPosted by Caroline Giertz Wed, August 28, 2013 08:40:21
Har gått till tre olika gynekologer sen i mars, som alla sagt att allt ser bra ut, jag har inget att oroa mig över. En av dem snittade dock bort en liten bit av mitt innersta (aj aj aj) och skickade på analys. Hon åkte dessvärre på 4 veckors semester typ samma dag som svaret kom. Så det blev liggande nästan en månad innan nån såg det. Cancer, men av låg malignitet och hög differentiering. Alltså några få ganska snälla cancerceller bland många friska.

I augusti kommer jag då äntligen till Karolinska, som vill göra nya analyser av samma prov och har en kö längre än den till Cafe Opera på 80-talet fast det står på deras hemsida att man ska få behandling inom en vecka från diagnosen. När jag är där för nya undersökningar nu i veckan frågar jag om den nya analysen är klar och läkaren kollar i datorn. "Ja, titta, den har kommit nu" säger hon glatt men leendet sloknar snabbt. Små delar av tumören är av serös art och allvarligare än första provet visade. Jag be henne skriva ut en kopia och när jag kommer hem ser jag att den analysen kom redan i juli! För nästan en hel månad sen. Som en del av den första analysen. Men ingen har sett den förrän jag frågade efter den Den har väl också fastnat på nåt semesterstängt skrivbord ...

Jag ringer min kontaktsköterksa och är rasande förtvivlad. Hur kan de ha missat den? "Den finns inte, det finns inget sånt i din akt, bara den analys som kom idag", hävdar hon envist. Jag ber henne skriva ut min journal. Jag ska fan stämma dom.

Snart ringer en ny läkare, "Vi har fått dina provsvar och det här är ju lite allvarligare än vad vi trodde, vi måste ta bort lymfkörtlar i bäckenet och längs kroppspulsådern också, det handlar om en tretimmars-operation nu, kan du komma in i morgon så ska jag förklara" säger han.

Så jag åker dit, (och hämtar en prydlig kopia på min journal där Doktor D skrivit att tumören var av serös art redan från dag 1, och jag är helt säker på att de lagt till det i efterhand för att inte råka illa ut), och så kommer överläkaren äntligen, Doktor F och är så där självsäkert kompetent som bara en överläkare kan vara.

I den nya, tredje, analyser står att "betydande del av tumören utgörs av ett seröst adenocacinom". Så samma prov att gått från att vara ganska få milda cancerceller bland många friska celler till många elaka bland få friska. Så vitt jag förstår. Samma prov. Tre resultat.

Nu känner jag att vi har en förtroendekris, den svenska sjukvården och jag. Jag har förmodligen lika stor chans att bli frisk om jag åker till Haiti, hittar en voodoo-mästare och hoppar runt i en cirkel med avhuggna kycklighuvuden runt halsen och bjällror på fötterna. Nu när min veterinär vägrar hjälpa mig. Jag vill slå nån. Så känns det.

Doktor F tar till orda. Om det spridit sig vill dom både stråla och cellgiftsbehandla efter operationen. Och man kan operera på två sätt, öppet och skära upp från bröstet till bäckenet och vara konvalescent i fem veckor. Eller med en robot, titthålsoperation, inga ärr och två veckors konvalescens. Som var sagt från början. Kön till roboten är dessvärre jättelång men - här kommer det fina - de har ett forskningsprojekt, där man lottas mellan de båda metoderna!!! Om jag är med i det får jag tid för operation redan om två veckor. Annars vet man inte riktigt när det blir.

Jag har många program kvar att spela in av Det Okända, om det blir öppen operation spricker både jag och hela inspelningsplanen ... Men jag pallar inte att vänta i en månad till, jag har ont, jag känner hur detta dödens frö växer i mig i vartenda andetag, jag håller på att gå sönder, jag bet loss tre(!) stora plomber i förrgår, i en och samma tugga, jag mår skit, lymfkörtlar, så jävla läskigt, så jag ser ingen annan råd än att säga ja. Jag känner mig utpressad. Jag går med i forskningsprojektet. Jag vill bli av med den till varje pris, så fort det går. På vilket sätt som helst.

En sköterska tar över, det skrivs kontrakt, de olika operationsmetoderna ligger i tejpade kuvert, nu blir det lotteri, jag får välja, vet att jag ska välja det tredje, så när hon delar dem i en solfjäder tvekar jag inte en sekund. Det visar sig vara fem kuvert, mittenkuvertet är det tredje, vilket håll man än räknar från. Det här kommer gå bra. Jag ger det tredje kuvertet till henne. Det här måste gå bra.

Hon darrar när hon öppnar det, hon vill lika gärna som jag att det ska vara rätt. Hon tittar först och vänder sen pappret mot mig. ROBOT DRÄNAGE står det. Så den 12-te ska det ske. Då äntligen blir jag av med döden som växer i mig. Nu gäller det bara att se till att han inte sprider sig tills dess. Och spela in så många program det bara hinns med. I eftermiddag ska jag till Dalarna. Jag är väldigt trött. May the force be with me ...





  • Comments(2)//caroline.giertz.com/#post397