Shit happens

Shit happens

aldrigheten

CancerPosted by Caroline Giertz Fri, October 04, 2013 00:30:37
Som ni vet går jag och väntar på provresultat. Så när det låg ett kuvert i brevlådan från Karolinska slet jag upp det. Om allt är bra kanske de skickar den glada nyheten? Men så var det inte. Det var ett brev från Radiumhemmet.
"På grund av ändrade mottagningsförhållande ber vi att få ändra din mottagningstid till xxx"
De har tidigarelagt mitt besök med en hel vecka. Bara så där. Vadå ändrade mottagningsförhållanden? De ska måla om veckan efter? De ska stänga? De ska få besök av utomjordingar och måste sätta hela stället i karantän???

Det kan ju bara betyda en sak, tänkte jag. Att de har fått mina resultat och de ser inte bra ut. Cancern finns redan överallt. Jag måste dit och börja cellförgiftas så snart som möjligt. Men det kan de ju inte skriva i ett brev eller säga på telefonen, så de får hitta på nån luddig lögn.
Ändrad mottagningsförhållanden, my ass!!!

Tänkte jag och försökte somna. Det gick så där. Hela natten låg jag och vande mig vid tanken på en nära förestående död. För jag tänker inte kämpa in i det sista och plågas i onödan. Är det kört tänker jag ta livet av mig, lugnt och stilla, efter att ha sagt farväl och ordnat alla papper och städad strumplådan. Jag levde mig in i det hela så till den milda grad att jag blev djupt olycklig. Såg mina förtvivlade barn. Dom jag älskar och dom som älskar mig. En vän till mig, Tommy, har använt ett underbart ord för att beskriva sorgen när nån dör. "Aldrigheten". Den plågsamma aldrigheten i att aldrig mer kunna kramas, vara nära. Andas samma luft. Enda tanken som tröstade var att jag kan försöka bevisa att vi överlever döden när jag dör. Om vi nu gör det. Så om nån skeptiker har nåt förslag på hur ett sånt experiment kan utformas - låt mig få veta. Tänkte jag, som alltid måste försöka hitta nåt positivt i varenda katastrof.

Min älskade blev så knäckt att han gick ut i skogen och grät och bad till högre makter om att hitta nåt som skulle göra mig frisk. Så snubblade han och landade med näsan på en väldigt vacker sten. Och fick till sig att den kom från rymden och var vad han letade efter och att det fanns ännu fler en bit bort. Han gick dit och hittade dem också. Om de kan bota cancer eller inte återstår ju att se, men de är väldigt vackra.



Jag ringde Radiumhemmet så fort det bara gick på morgonen. Inga provresultat, bara en läkare som blivit tvungen att boka om. Sa de. Jag tycker de kunde skrivit det. Så hade jag sluppit en väldigt sorglig natt ... Men å andra sidan - då hade jag inte fått en väldigt vacker sten ...



  • Comments(10)//caroline.giertz.com/#post409