Shit happens

Shit happens

cellgifter

CancerPosted by Caroline Giertz Wed, October 16, 2013 23:45:32
Kanske gjorde jag ett misstag - kanske inte. Var ju på Radiumhemmet i förra veckan och fick veta att de tänkte ge mig fyra cellgiftsbehandlingar. Eftersom cancern varit så aggressiv. Trots att den inte spridit sig. Då gör man tydligen så, för att hindra att den slår rot igen.
"Finns det nån forskning som visar att det hjälper?", frågade jag.
"Nej", svarade läkaren.
"Då avstår jag nog." Sa jag. "Hoppas vi aldrig behöver träffas igen." Sa jag, fast på ett snällt sätt. Och gick därifrån.
Nu efteråt undrar jag ändå lite. Jag är inte rädd för att dö - jag är rädd för att vara sjuk. Och man blir väldigt sjuk av cellgiftsbehandlingar.
Kan det vara rätt att genomgå en oerhört plågsam behandling utan att veta om den hjälper? Bara för att alla andra gör det? Vi har samma vapen mot cancer som på 50-talet. Det är ju helt sjukt! Tänk vad mycket annat vi har kommit på sen dess. Men inte när det gäller cancer. Operation, strålning och cellgifter. Då som nu.

Jag klarar mig bättre själv, tänkte jag.

Men det märkliga är att alla hälsokostprodukter jag tryckt i mig, alger, chaga, björkaska, gurkmeja, vitaminer och gud vet allt som sägs ha effekt, kväljer mig sen några dagar. Jag hade tänkt fortsätta göra min kropp obeboelig för eventuella små cancerfrön som snurrar runt där, på annat sätt än genom cellgifter, men kroppen känns mätt på mina kurer. Den vill inte ha.

Tror jag ska lyssna på kroppen. Den var i total chock efter operationen. Den förtjänar att jag är snäll mot den. Så det tänker jag vara. Det får bära eller brista.

  • Comments(9)//caroline.giertz.com/#post413