Shit happens

Shit happens

Hövdingaminnen

SpråkpolisPosted by Caroline Giertz Mon, January 12, 2015 15:43:51
Allt var inte bättre förr. Det var sämre. Typ. Läser en bok av Strindberg, Hövdingaminnen. En samling noveller. Den första heter "Sagan om Stig Storverks son". Den suger.
"Den där är född bärsark" konstateras det stolt om vår hjälte redan i början, och så är det sannerligen. Han gifter sig lite motvilligt och blir skamligen skymfad av sin hustru, värsta hånet är när han ombeds röra i gröten, så den inte ska bränna vid, medan hon hämtar saltet.
Makalös förnedring, så han hugger en kniv i ryggen på en manlig gäst och dricker dennes blod för att återfå sin mannakraft. Sen flyr han från frugan och dottern. "Alla kvinnor är troll", så det är ju inte mer än rätt. Han hugger kniven i några till, dricker några andra oskyldiga mäns blod på vägen, och blir på så sätt den enorma krigare han är ämnad att vara. Hur många han sedan tar livet av i en radda meningslösa slag går inte att räkna. Men hjälte är han ...
Nästa novell handlar om kung Ane, som avlar barn efter barn för att suga kraften ur dem och på så sätt själv föryngras. Att de dör är en bisak. Han är ju ändå en kung.
I den tredje sägs det "Att döda varandra i vardagslag hade fallit ur bruk,". Vilket framsteg! "men det finns andra sätt att hämnas" kommer genast som en bisats. Och den novellen handlar om några av de sätten.
Orkar inte mer - hejdå Strindberg!



  • Comments(2)//caroline.giertz.com/#post464