Shit happens

Shit happens

oskyldigt dömd

LadanPosted by Caroline Giertz Sat, February 07, 2015 14:45:03
Som ni kanske vet håller jag på att boa i Ladan utanför Leksand. Var inne för att handla nyss när en främmande man kom fram.
""Jag vill bara säga att det var min hund du höll på att köra över."
Wtf?!? Jag har inte varit nära att köra över någon hund, någonsin. Efter några förvirrade meningsutbyten klarnar det hela.

I förrgår, på väg hem från Ladan, på en 70-väg där många håller 90, såg vi en rottweiler springa längs den isiga vägen. Den såg trött ut, och hade snöbollar hängande på både ben och mage. Bilarna susade förbi och jag ville ta hand om den innan den blev påkörd. Så jag bromsade och körde lite åt sidan, det var plant och plogat en bit ut, men jag blev lurad, under den plana snöytan låg diket, framhjulet spårade ner och bilen fastnade. Gick inte att ta sig upp. Medan kärleken drog loss lite grangrenar (så vi skulle komma loss) sprang hunden vidare och blev omhändertagen av en kvinna i en annan bil några hundra meter bort.

Hon körde fram till oss, vevade ner rutan och frågade om det var vår hund. Jag sa nej, och berättade jag hade tänkt ta hand om den, men hamnat i diket när jag skulle stanna. Vi bestämde att hon skulle behålla hunden och leta rätt på ägaren eftersom jag fortfarande satt fast i diket och dessutom hade två småhundar med mig. Man kan ju inte vara helt säker på hur det går, om man släpper in en rottis med två småhundar ... Hon körde vidare, kärleken la granriset under däcken och vi kom upp och körde hem.

Slutet gott, allting gott, trodde jag. Men uppenbarligen inte. På något sätt har det där förvandlats till att jag försöker köra över hundar. Vilket alltså härmed dementeras. Jag avskyr känslan när folk pratar om en och far med osanning. Känner mig utlämnad och hjälplös men som en offentlig person är det inte ovanligt att det blir intressant att prata om en. Jag har fått höra att jag slagits med en tjej på krogen, att jag skrikit och gapat om ett par skor i en butik, att jag stått naken (!?!) utanför en killes dörr och grinat och annat jag förträngt. Inget av det sant, inte ens det lilla minsta sant. Och inget kan man göra, för att söka upp alla som hört det och säga att det är ren lögn. Ibland har jag undrat om jag har en dubbelgångare som ställer till det.


På bilden syns Nano, som senare på kvällen, och efter viss tvekan bestämmer sig för att inte rymma.

PS. Jag har i iskallt raseri hällt popcorn över godiskassan på Sergel-biografen. Så det är sant, om nu nån hört det. Och jag skulle göra om det. Men det är en annan historia.








  • Comments(2)//caroline.giertz.com/#post469