Shit happens

Shit happens

bloggpropp

VardagPosted by Caroline Giertz Mon, May 23, 2016 20:31:51
Det finns så många bloggar och så många som tycker och säger saker så varför ska också jag göra det? Vad har jag att säga som är viktigt? Ibland kommer jag på nåt, men sen glömmer jag bort det innan det kommer på pränt. Därav stiltjen här.

Men idag tänkte jag på en sak som under mina snart 58 år bara blir svårare och svårare. Att vara en människa som gör rätt. Som gör bra saker.

Som exempel - du har en vän i nöd som du hjälper på olika sätt. Lånar ut pengar till exempel. Fixar bostad, jobb what ever. Men vännen verkar sätta det i system och relationen blir skevare och skevare. Allt skiter sig om och om igen. Hur länge ska det gå innan du säger stopp? Borde du inte ens ha gått in i det från början?

Hur gör du om det är en släkting? En nära familjemedlem? Ett vuxet barn? Ingen behöver känna sig utpekad, det här är bara resonerande.

Tänk alla de gånger man gjort något man varit tvärsäker på att det var bra, men det gick åt skogen, för fler än en själv. Så sket man i att göra något, en annan gång, och skämdes massor men så blev det bra i alla fall.

Hur ska man veta?

Jag önskar det fanns ett facit. Att det var som matematik, man hittade en metod och kunde räkna ut det och få svaret på en skala. 1-4 är bra. 5-7 är varken eller. 8-10 är dåligt. Du ställer en fråga och får ett svar. Om du gör så här blir det en femma. Punkt slut.

Jag trodde man skulle veta mer när man blev äldre. Sånt där var jag tvärsäker på när jag var ung. Såg en lösning på allt, agerade och var nöjd. Nu vet jag väldigt lite. Drar mig undan och blir tyst.

När jag ger till tiggare skäms jag, för att jag ju faktiskt betalar dem för att sitta där och få ont i knäna. När jag tänker att jag ska fråga om de vill komma hem till mig och typ städa eller nåt, för att tjäna pengar istället, vågar jag inte. När jag inte ger något skäms jag, för att där sitter dom och är hungriga medan jag har så mycket.

Om jag mår dåligt av att göra något egoistiskt och bra av att göra något för någon annan - är det egoistiskt att göra något för någon annan då?

Och varför är det så viktigt, så grundläggande viktigt att vilja göra bra saker? Vad spelar det för roll? Inte ens det förstår jag. Allt kommer försvinna och glömmas bort och bli till atomer ändå.

Såg att några hade kommenterat på förra inlägget, om Pierre och håret som lyfte sig. Inte heller där har jag nåt svar. Man kan se att hårets rörelse hänger ihop med mannens, så på något sätt är ju statisk elektricitet inblandad. Men är det hela förklaringen? Kan kanske en andenärvaro ta hjälp av den statiska elektriciteten? För det är ju enda gången en så stor lock rör sig så mycket? Han står ju bredvid henne nästan hela tiden och några hårstrån rör sig flera gånger. Men det där är ju nåt annat, när hela locken rör sig ... Jag såg det inte på plats, utan först när programmet sändes. Annars hade jag pratat med henne om det på återbesöket.



En sak jag i alla fall vet är att man inte borde gå in i helt fallfärdiga hus, med genomruttna golv bara för att man absolut vill se hur det ser ut inifrån. Men det gör jag ändå.



  • Comments(2)//caroline.giertz.com/#post492