Shit happens

Shit happens

ghost ship

KärlekPosted by Caroline Giertz Wed, January 20, 2010 10:27:56
Jag har varit på skeppet den senaste tiden. Och där är man sällan ensam. Mig stör det inte, men kärleken har lite svårt att vänja sig. En massa muskler skyddar ju inte mot gastar och våldnader ...

I morse blev det mycket för honom. Han är ju stjärnkock och militäriskt noggrann med sina pinaler. Kläderna viks på millimetern och läggs på hög i rätt ordning. Han går upp 5 på mornarna och klär sig i mörkret så att inte jag ska störas. I min ålder behöver man ju varenda sekund av skönhetssömn ...
Nåväl, i morse smyger han upp, kokar kaffe, släpper ut katten, kommer ner och ska klä på sig. Men han rotar runt på ett osedvanligt bökigt sätt. Muttrar och svär. Det visar sig att piké-tröjan är spårlöst försvunnen. Jag tänder lampan, han vänder upp och ner på det mesta och hittar den så småningom underst i tvättkorgen ...
Vem vet, kanske har nån av oss gått i sömnen under natten, vem vet, kanske är det nån som skämtar med honom. Jag är van, saker försvinner och dyker upp, just nu är det plånboken som är borta. Är fast förvissad om att jag ska hitta den i frysen eller nåt vilken dag som helst.
I mitt arbete är det här inget märkvärdigt.
Men de är inte färdiga med kärleken än. När han går upp för trappan kommer katten springande, fräser och slinker mellan benen på honom. Samma katt han släppte ut alldeles nyss. Och det är ingen av oss som släppt in henne, så mycket är säkert ...
Undrar om han vågar komma hit igen?

  • Comments(3)//caroline.giertz.com/#post98